Lybergsgnupen

Den milsvida utsikten uppe på Lybergsgnupen har länge varit ett utflyktsmål för ortsbefolkningen. Tvåhundra meter nedanför dina fötter breder myrar och skogar ut sig, så långt ögat kan nå. Men det är inte för sin utsikts skull som området blev reservat, utan för sin unika vegetation.

En kvinna står vid en brant och ser ut över ett milsvida landskap
Agneta Arnesson-Westerdahl står och blickar ut över världen. Ja, det känns nästan som om man ser hur långt som helst uppe på toppen av Lybergsgnupen. Foto: Kjell Westerdahl.

Lybergsgnupen tillhör övre dalasandstens-området och är det sydligaste berget som täcks av särnadiabas. Det är diabasens höga pH-värde och vittringsbenägenhet som gör den så attraktiv för växtligheten.

En klipphäll med ett stjärnformat mönster på. Fin utsikt i bakgrunden.
Uppe på Gnupen kan man se märkliga märken efter..., Ja, vad då? Kan det vara ett blixtnedslag? Ingen vet med säkerhet. Foto: Agneta Arnesson-Westerdahl.

Lybergsgnupen domineras av en brant granskogsklädd östsluttning och en myrlänt platå som i huvudsak avvattnas söderut med två bäckraviner. Platån hyser granskog av fjällskogskaraktär, medan bäckravinerna i söder innehåller frodig granskog av blåbärs-, ört- och ormbunkstyp.

Östsluttningens granskog utgör sannolikt en skogsbrandrefugie. Frånvaron av brandpåverkan under lång tid, goda näringsförhållanden samt skog av urskogskaraktär har sammantaget gett upphov till unika ekologiska förhållanden vilket gjort det möjligt för en mångfald av arter att uppträda tillsammans. Det visas bland annat av förekomsten av långskägg och den för landet nyfunna storporig brandticka.

En ljusgrön blomma
En artrik kärlväxtflora är en av anledningarna till att Lybergsgnupen blev skyddat som reservat. Här syns en överblommad hässleklocka. Foto: Torbjörn Rynéus.

Kärlväxtfloran är artrik med för Dalarna mycket sällsynta inslag som skogssvingel, myskmadra, hässleklocka och den för regionen uppseendeväckande gulplistern. Den sistnämnda har här sin nordligaste utpost i landet och dess enda växtplats norr om Tiveden i Västergötland. Hur denna sydliga lundväxt kan finnas här, vet ingen med säkerhet.

Genom bland annat det markanta avbrottet i landskapet ger bergspartiet upphov till flera olika biotoper, vilket gör det värdefullt ur faunasynpunkt. Här finns goda förutsättningar för tjäder, hackspett- och ugglearter.

Den vida utsikten och den imponerande skogen har länge utgjort ett intressant och uppskattat utflyktsmål för ortsbefolkningen. Malungs kommun har under senare år uppfört ett vindskydd och förbättrat stigarna genom spångning och vägvisning. Dop och friluftsgudstjänster brukar äga rum vid den markanta bergsklacken med bergsstup i öster.

Inom reservatet är det inte tillåtet att...
- skada mark eller geologiska naturföremål,
- skada växande eller döda - stående eller ikullfallna - träd och buskar,
- plocka eller gräva upp blommor, mossor, svampar och lavar,
- elda annat än på anvisad plats,
- tälta,
- fånga eller insamla djur,
- inplantera för området främmande växt- eller djurart,
- köra motordrivet fordon i terrängen.
- klättra i bergsbranten i nordost.

 Fakta om Lybergsgnupen

Bildades: 1990
Storlek: 216 ha
Kommun: Malung-Sälen och Mora
Läge: Reservatet ligger norr om Malung och öster om Limedsforsen.
Länk till hitta.se
Service: En markerad led finns.
Folder: Beställ folder här

 Viktig information om våra kartor

För vissa av våra besökare fungerar inte kartan på reservatssidorna. Det beror på att vi använder tekniken Silverlight som inte är kompatibel med alla system. Här ser du vilka system som är kompatibla. Se ”System Requirements”.

Vi beklagar detta! En lösning är under framtagande. Under tiden kan ni använda Sveriges länskarta eller länkarna till Hitta.se som finns i faktarutan ovan.

Karta

Get Microsoft Silverlight