Björn 

Brunbjörn som lufsar i blåbärsgranskog
Brunbjörn som lufsar i blåbärsgranskog Foto: Leif Östergren

 

Björnens näsa är fantastisk och hörseln mycket skarp. Däremot ser björnen ganska dåligt. Ofta ställer sig björnen på bakbenen för att se bättre, eller för att förstå vad som händer omkring den, om inte vinden har skvallrat. Om björnen hör att det kommer människor lägger den sig gärna ner och blir alldeles tyst och stilla, till dess besökarna har gått förbi.

Björnen blev sällsynt i slutet på 1800-talet

Förr var björnen allmän i hela landet men genom aktiva kampanjer minskades antalet björnar. Under 1800-talets mitt var den statliga skottpengen på björn 50 riksdaler. En skjuten björn innebar alltså ett mycket stort tillskott i kassan för en vanlig torpare.

Jakttrycket på björn ökade starkt och i Dalarna sköts de sista björnarna i slutet av 1800-talet. Till slut var björnstammen hårt decimerad och undanträngd till norra Sverige. 1913 fridlystes björnen på statens mark och 1927 började svenska staten betala ut ersättning för tamboskap som dödats av björn.

Efterhand som stammen växte sig starkare kunde begränsad jakt periodvis tillåtas. I dag har stammen återhämtat sig och en årlig skyddsjakt tillåts bland annat i Dalarna.

Överraska inte björnen

Björnar tycker inte om att bli överraskade, särskilt inte när de äter eller är tillsammans med sina ungar. Att skadskjuta en björn är mycket farligt.

Om du är i björnmarker och inte vill träffa på någon björn, så skramla, prata eller gör litet oväsen. Då blir björnen medveten om din närvaro och drar sig undan.

Gå aldrig fram mot en björn. Om du får syn på björnungar, så vänd och gå tillbaka samma väg som du kom.

Björnar äter nästan allt

På våren äter björnen gräs och halvgräs, myror, överblivna bär och enstaka vuxna älgar, renar och renkalvar. Sommartid äter den mest örter och gräs, men också en del nyfödda älgkalvar.

Under hösten läggs en fettdepå upp inför vintersömnen, framför allt genom att björnen äter väldigt mycket blåbär, kråkbär och lingon. Nu väger björnen som allra mest under året. Under vintersömnen kan björnen sedan förlora 20-40 % av sin vikt.

Björnide som ser ut som jättefågelbo
Björnide Foto: Leif Östergren/Naturfoto

Björnen går i ide

När gräset vissnar ner och bären tar slut, går björnen i ide. Oftast sker det i slutet av september. Sedan sover björnen till mitten av april. Om hösten är varm, som år 2006, och det finns bär kvar så kan björnen stanna uppe längre tid än om hösten är kall. 

Vintervilan är en djup sömn där kroppstemperaturen sänks med några grader. Hjärtverksamheten minskar så att hjärtat bara slår runt 10 slag i minuten, mot normalt 40-50 slag. Njurarna minskar sin urinproduktion och mage och tarm slutar att arbeta.

Idet består ofta av gamla urgrävda myrstackar, jordhålor, rotvältor, bergsskrevor eller grottor. Ibland bygger björnarna korgiden, som ser ut som jättestora fågelbon. Björnen bäddar idet med mossa och granris så att det blir bekvämt.

Ungarna föds i idet

En annan anledning till att björnen går i ide, är att ungarna är så små när de föds, så att de inte skulle klara av att födas "ute". Under midvintern föder honan sina ungar som är nakna, blinda och bara väger några få hekto. Mamman diar ungarna, och när det är dags att lämna idet på våren har de ökat sin kroppsvikt till omkring 4 kilo.

Björnhonan är rädd om sina ungar

På senvåren får ungarna komma ut ur idet om det inte finns någon främmande björn i närheten. Främmande björnar kan nämligen bita ihjäl de små ungarna. Det är särskilt björnhanar, som kan vara aggressiva mot ungar som inte är deras egna. Därför är honan mycket försiktig och väntar gärna tills spårsnön runt idet har försvunnit.

Ungarna kommer att fortsätta vara tillsammans med mamman, och övervintra ihop med henne den följande vintern. I de nordligare delarna av landet kan de övervintra ihop flera vintar.

Fakta Björn

Latinskt namn: Ursus arctos

Mankhöjd: 60-150 cm

Kroppslängd: 150-280 cm

Vikt: ♀60-100 kg , ♂100–300 kg

Livslängd: Vilda björnar blir sällan mer än 25 år gamla.

Sinnen: Björnen har ett mycket välutvecklat luktsinne. Den hör bra, men ser inte särskilt bra.

Fortplantning: Björnarna parar sig från slutet av maj till mitten av juli. Men björnen har fördröjd fosterutveckling, så ungarna börjar inte utvecklas i livmodern förrän honan går i ide på hösten. Sedan föds ungarna i december - januari.

Hemområden: Björnar lever ensamma i ett hemområde, med undantag av honor med ungar. Hemområdena överlappar ofta varandra. Honors hemområden är 200-400 km2 och hanars 500-1000 km2.

Föda: Växter, bär, myror och as. Ibland tas även älg, ren och andra däggdjur. Utseende: Brunbjörnen känns igen på sitt stora huvud med lång nos, små ögon och öron och puckel över skuldrorna. Pälsen är tjock och färgen varierar från ljust gråbrun till nästan svart.

Spårtecken: Björnar är hälgångare, precis som vi människor. Det betyder att de trampar på hela fotsulan till skillnad från de flesta andra rovdjur. Hos björnen är framfoten mindre än bakfoten. Fram- och bakfötterna har vardera fem tår, och ofta syns tydliga kloavtryck. Framfotens bredd är ca 11-16 cm och bakfotens längd är 18-25 cm. Andra spår efter björn: Sönderrivna stubbar, klösmärkta trädstammar och utgrävda myrstackar.