Naturen i Dalarna

"Dalarna är mer än våra andra landskap en enhet av mångfalder. Det är en sammanträngd bild av vårt land, ett Sverige i förminskad skala."

Ett Sverige i miniatyr

Så skrev Erik Axel Karlfeldt i STF:s årsskrift 1926. Hans beskrivning är riktig. I söder finns bördiga slättbygder, små sjöar och omväxlande löv- och barrskogar. Mot norr övergår naturen mer till att bli typisk norrländsk med stora sammanhängande barrskogsområden, klara källvattensjöar och vidsträckta myrområden. I nordvästra delen finns till och med de sydligaste delarna av den skandinaviska fjällkedjan. Den enda naturtyp som saknas i Dalarna är kustlandskapet.

 

Vy över somrigt jordbrukslandskap  Vy över skogslandskap med inslag av myrar

Från bördiga slätter runt Säter och Hedemora, till vidsträckta myr- och skogsmosaiker i norr. Första bilden är tagen från toppen av naturreservatet Bispbergs klack och den andra från toppen av Österåberget i Orsa.
Foto: Maria Jons och Lars Malmberg.

Norrlandsgränsen

Klimatet i södra Dalarnas lågland skiljer sig inte mycket från det mellansvenska låglandets. Landskapet är ett övergångsområde mellan södra och norra Sverige, vilket är speciellt intressant vid studier av djur och växter. Flera arter når här sin nord- eller sydgräns. Längst söderut i Folkarebygden, Avesta, finner vi en typisk mellansvensk låglandsnatur. Det är också den enda delen av Dalarna som är utanför "limes norrlandicus", naturgränsen mellan Mellansverige och Norrland. Denna gräns går redan vid Krylbo och naturen blir här mer omväxlande med stora höjdskillnader och större former. Ett naturreservat som ligger nästan mitt på denna gränslinje och därför har en sydlig karaktär på sin växtlighet är Bysjöholmarna, som består av flera öar i sjön Bysjön som egentligen är en utvidgning av Dalälven.

Solen lyser på höstfärger på skogsklädda öar i vattnet

Bysjöholmarna ligger på Limes norrlandicus, den biologiska norrlandsgränsen. Bysjön är egentligen en del av Dalälven. Foto: Lennart Bratt.
Läs mer om Bysjöholmarna här! 

Dalälven som huvudpulsåder

Dalarna domineras av ett stort vattensystem - Dalälven, som med sina många biflöden och sjöar grenar ut sig över nästan hela länet. Vid en beskrivning av Dalarna är det därför naturligt att - som Karl-Erik Forslund gjorde i "Med Dalälven från källorna till havet" (1919-1939) - följa älvens lopp.

Kulturpåverkan på naturen

Södra Dalarna kallas sedan gammalt Bergslagen (ordet betyder en sammanslutning av bergsmän). Till största delen är Dalarna ett kulturlandskap och naturen i Bergslagen blev tidigt påverkad av malmbrytningen. Skogarna utnyttjades intensivt till bränsle åt de många gruvorna och hyttorna.

Vy över skogar där skiftesgränserna syns tydligt

Tidigare utnyttjades skogen till bränsle åt de många gruvorna och hyttorna. Idag är det ett modernt skogsbruk som påverkar större delen av skogen i Dalarna. Läs mer om Dalarnas skogar här! Foto: Sebastian Kirppu, Länsstyrelsen Dalarna.

 

Dalälvens dalgång är på en del ställen mycket bred, exempelvis vid Borlänge, där den bördiga Tunaslätten blivit ett av Dalarnas främsta jordbruksområden. På flera ställen har raviner bildats av vattendrag, som skurit ned i jorden. Bland dessa raviner kan nämnas Säterdalen och Frostbrunnsdalen. Flera slättsjöar inom området har varit attraktiva för en mängd fåglar, till exempel följande skyddade områden: Lilla Älvgången, Kloster och Stackharen.

 

Flygbild med vatten och betesängar

Flygbild över Klosters naturreservat. Dalälven syns i bildens övre vänstra hörn. Klosters naturreservat ligger i det nedre högra hörnet, på båda sidor om vattendraget som rinner ut i Flinesjön. Läs mer om Kloster och Hovran, som är ett av Dalarnas tre skyddade Ramsarområden, här! Foto: Lennart Bratt.

Älvsammanflödet - ett möte på flera sätt

Norr om Borlänge, vid Gagnef, förenas älvens två huvudflöden; Väster- och Österdalälven. Här är också gränsen mellan Bergslagen och "det egentliga" Dalarna. Gränsen är en gammal kulturgräns som inte märks i naturen, men tittar man på en berggrundskarta ser man att ungefär här går en gräns för de leptitiska bergarterna, som de flesta malmerna hör till.

 

Vy över jordbrukslandskap och skogar med den stora sjön Siljan i bakgrunden

Om vi följer Österdalälven kommer vi till Siljan, Dalarnas största sjö. Det öppna lätt kuperade kulturlandskapet runt Siljan har blivit något av en idealbild för det svenska sommarlandskapet. Från naturreservaten Digerberget och Siljansnäs, har man också fin utsikt över Siljan.

 

Utsikt från Vidablick, café och utsiktstorn högt ovanför Rättvik. Foto: Maria Jons.

Dalarnas intressanta geologi

 

Speciellt geologiskt intressant är den så kallade silurringen kring grantikupolen norr om sjön. Det bildades troligen efter ett kraftigt meteoritnedslag för 360 miljoner år sedan. I anslutning till ringen är växtligheten speciellt riklig med bland annat flera sorters orkidéer. Här finns bland annat naturreservatet Amtjärnsbrottet, Östbjörka, Moränget och Lönnmarken. Vid Österdalälvens inflöde i Siljan, vid Mora, ringlar sig älven genom ett mäktigt sanddelta, bildat genom avlagringar och land-höjningar. Hårda vindar drev också här ihop sanden till vad som nu är Sveriges största fossila flygsandfält -Bonäsfältet. Områden som är starkt präglade av dessa förhållanden är Alderängarna och Svinvallen.
Närbild på orkidé med starka gula och vinröda färger Upptrampad stig på ås som går genom skogen
Den mycket spektakulära - men fridlysta - orkidén Guckusko, här i Lönnmarkens naturreservat. Läs mer om fridlysta växter här! Foto: Maria Jons. Vid Salu näbb, i Alderängarnas naturreservat, följer stigen en av bildningarna vid flygsandfältet. Foto: Lennart Bratt.

Norr om Siljan ändras landskapet

Ovanför Siljan möter vi ett högland med djupa dalgångar. Berggrunden består bland annat av dalaporfyr, en vulkanisk bergart, som här sedan början av 1800-talet slipats till vackra prydnadsföremål och smycken.

I Trängslet, en trång kanjonliknande dal norr om Älvdalen, har älven dämts upp av en stor kraftverksdamm och ovanför denna har skapats en sju mil lång sjö. Älvdalens kommun, som också omfattar de gamla socknarna Särna och Idre, är Dalarnas största. Här finns stora områden med vildmarkskaraktär och i norr fjällvärlden med sina mjukt rundade former. Ett undantag är Städjan med sin vulkanliknande profil. Mellan Storvätteshågna (Dalarnas högsta fjäll) och sjön Töfsingen ligger landets minst kända nationalpark, Töfsingdalen.

Vy över fjällandskap med toppigt fjäll i horisonten

Städjan är nästan en symbol för den orörda naturen i Dalarna. Majestätiskt reser sig detta märkliga berg ensam mot skyn. Foto: Torbjörn Green.

Om vi istället följer Västerdalälven från älvmötet i Gagnef kommer vi in i ett område av lågbygder. Älven slingrar sig fram mellan tätorterna, som växt upp på de för odling gynnsamma sedimentavlagringarna i dalgången. Ett naturreservat som ligger just på dessa avlagringar är Bröttjärnaån.

Öster om Malung och upp till Idre i norr sträcker sig en väldig sandstensplatå, Dalarnas största slättområde. På några ställen reser sig mäktiga diabasberg, som har en örtrik granskog. Ett exempel är den imponerande Lybergsgnupen norr om Malung. Ett annat är det nyligen bildade reservatet Fenningberget.

 

Kvinna vid brant och utsikt över myrar och skogar
Foto: Kjell Westerdahl

Svartvitt foto över liten sjö i skogen
Foto: Raimo Laurila

På älvens västra sida är landskapet mer kuperat och väster om Lima reser sig Tandövala, Sveriges sydligaste "fjäll". Längre norrut ligger de horstliknande Transtrandsfjällen (helt nybildat reservat!) och Fulufjället som liksom slätten består av sandsten.

Svart vitt foto över klipphöjd med enstaka träd

Utsikten från Tandövala visar stora delar av Västerdalarna. De knappt trädbevuxna höjderna kallas varder. Fotografi från inventering utförd 1977, Länsstyrelsen Dalarna.
Läs mer om Tandövala och förändringen av trädgränsen här 

Myr i förgrunden med enstaka tallar - fjället tornar upp sig i horisonten

Här ligger Fulufjället som en limpa i terrängen. Brant att ta sig upp på, men väl där är det slätt och flackt. Foto: Maria Jons, Länsstyrelsen Dalarna.
Läs mer om Fulufjällets nationalpark och Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall, här 

 

 

 

 Denna sida har en enkel adress:

www.lansstyrelsen.se/dalarna/
naturenidalarna