F.d. Sjukhusbyggnad, Kokhuset och Desinfektionshuset på Stumholmen, Karlskrona

Den nordöstra delen av Stumholmen var förr en liten ö för sig, Laboratorieholmen, och ett av husen där är det Gamla epidemisjukhuset. Holmen har tidigare hetat "Fyrvärks och laboratorieholmen" senare "Epidemisjukhusholmen". Båda namnen berättar om verksamheten på holmen under århundradens gång. Från tid till annan har broförbindelse funnits med Stumholmen men från 1950 gjorde utfyllnadsarbeten att den mindre Laboratorieholmen integrerades med Stumholmen.

Under första hälften av 1700-talet fanns fyra byggnader på holmen som användes i samband med kruttillverkning och -hantering. Holmens avskildhet gjorde den lämplig för sådan riskabel verksamhet. Senare omnämns byggnaderna som rustkammare för Sjöartillerikåren.

Koleran rasade i Ryssland, Polen och Tyskland omkring 1830. Med 1790 och 1808 års fruktansvärda pestepidemier i färskt minne fattades beslut om att göra bebyggelsen på Laboratorieholmen till ett "Cholerasjukhus". 1831 gjordes ombyggnaden och man var ute i god tid för koleran kom inte till Sverige förrän tre år senare.

"Epidemisjukhusholmen" hade nu antagit formen av en liten välordnad sjukhusanläggning, med bland annat kokhus, badhus och "desinfektionshus" med likrum och förbränningsugn. Den gamla sjukhusbyggnaden innehöll utöver sjuksal också rum för läkare och personal. Därav kommer nog benämningen "Expeditionshuset", som det också kallas.

De tre kvarvarande byggnaderna på Epidemisjukhusholmen vittnar direkt om holmens historia som ett av Sveriges två tidigaste kolera- och epidemisjukhus.

1992 blev byggnaderna förklarade som byggnadsminne. De ingår alla i världsarvet Örlogsstaden Karlskrona.

Kokhuset
Byggnaderna är belägna inom riksintresseområde för kulturmiljövården: Karlskrona stad och befästningarna. Stumholmen planlades redan i 1683 års befästningsplan för örlogsbasens olika försörjningsändamål. Under 1740-talet tog flottans personal över huvudansvaret för utformningen av varvens och eskaderns byggnader från fortifikationen. Ingenjörskonstens innovationer i konstruktion och arkitektonisk utformning kombinerades med timmermännens formtradition där hantverkarna hade använt samma snickeriprofiler i 300 år. Byggnaderna på Stumholmen fick en strikt exteriör utformning med få ornamenteringar. Kontraster bildades dock genom valet av fasadmaterial, exempelvis grå kalksten mot rödtjärade paneler. Byggnaderna som uppfördes under det tidiga 1800-talet utformades med klassicistiska drag med influenser från den tidens arkitekturideal.