Kalkning

Blekinge är kraftigt påverkat av försurning. Detta beror till största delen på nedfall av försurande ämnen samt att berggrunden i större delen av länet är svårvittrad och därmed har liten förmåga att neutralisera surt nedfall. Det sura nedfallet leder till försurning av sjöar och vattendrag. Det är framförallt fisk och bottenfauna som kan skadas eller dö ut vid försurning av sjöar och vattendrag
Våtmarkskalkning med helikopter. Foto: Länsstyrelsen

För att motverka försurningens negativa effekter på bl.a. försurningskänsliga arter startade under 1980-talet kalkning i större skala i länet. Idag sprids det årligen ca 4000 ton kalk i Blekinge län. Kalken sprids i huvudsak i sjöar med hjälp av helikopter eller båt, men även på våtmarker och med hjälp av doserare i vattendrag.

Målsättningen med kalkningen är att skapa vattenkemiska förutsättningar för att kunna återställa och bibehålla ett naturligt djurliv i sjöar och vattendrag. Kalkningen är idag en förutsättning för att den biologiska mångfalden skall kunna bevaras i ett stort antal sjöar och vattendrag i länet. Läs mer om försurning på Naturvårdsverkets hemsida.

Länsstyrelsen ansvarar för den regionala kalkningsstrategin, effektuppföljningen samt beviljar statsbidrag till kalkning. Kommunerna ansvarar för genomförande och kontroll av kalkningsåtgärderna. Bidrag till kalkning utgår normalt med 85% av totalkostnaden och kommunen bidrar med resterande 15%. Till sjöar och vattendrag med så höga naturvärden att de utpekas som riksintresse kan statsbidrag upp till 100% utgå. I Blekinge gäller detta Mörrumsån och Bräkneån.

Kalkeffektuppföljning

Länsstyrelsen ansvarar för effektuppföljning av kalkning. Uppföljningen utförs i syfte att: ge underlag för planering av kalkning och biologisk återställning optimera kalkningsinsatserna följa resultaten av kalkning och biologisk återställning Uppföljningen utförs i form av biologiska och vattenkemiska provtagningar. Den vattenkemiska provtagningen omfattar provtagning av försurningsparametrar i sjöar och vattendrag. Provtagningen koncentreras till de ur kalkningssynpunkt mest strategiska punkterna och sker företrädesvis under de ur försurningssynpunkt mest kritiska förhållandena (en till flera gånger per år). Den biologiska effektuppföljningen innefattar nätprovfiske i sjöar, bottenfaunaundersökning och elprovfiske i vattendrag. För att följa upp mörtreproduktionen m.m. görs ibland nätprovfiske i sjöar under sommarhalvåret. Provtagning av bottenfauna sker i vattendragen under hösten på 10-20 stationer. För att följa upp bl.a. öringbestånden i vattendragen bedrivs elfiske på 25-35 stationer under sommarhalvåret.

Det finns sedan 1989 ett nationellt uppföljningsprogram kallat IKEU (integrerad kalkningseffektuppföljning) som syftar till att följa upp de långsiktiga effekterna av kalkningen i sjöar och vattendrag. I programmet ingår från och med 2011 endast en sjö i Blekinge (Blanksjön) men tidigare har sex kalkade sjöar ingått varav fyra stycken (Blanksjön, Lillasjön, Stora Ålagylet och Västra Hultasjön) var så kallade intensiv-sjöar som provtas 8 ggr/år. De två andra sjöarna (Mossjön och Trehörningen) provtogs 4 ggr/år och kallas extensiva sjöar. För att kunna jämföra och se försurningsutvecklingen i länet provtas även några okalkade sjöar, så kallade referenssjöar. Läs mer på Länsstyrelsens hemsida om IKEU sjöar samt på IKEU-programmets hemsida.