Grunda ekosystem

Ur biologisk synpunkt har grunda havsvikar (0-10 meter) en avgörande betydelse för kustens produktionsförmåga och utgör viktiga livsmiljöer i form av barnkammare och skafferi för såväl fisk och många olika typer av bottenlevande djur som för flera fågelarter. Detta gäller bottnar både med och utan vegetation.

Grunda mjukbottnar kan ha bart sediment, vara vegetationsklädda eller täckas av mussel- och ostronbankar. Ostron- och blåmusselbankar, liksom ålgräsängar, är med på OSPARs lista över hotade/minskande miljöer. Ålgräsängar har mycket viktiga ekologiska roller i kustekosystem, där de också bidrar till en rad viktiga varor och tjänster till gagn för människan. Till exempel utgör ålgräsängar viktiga uppväxtmiljöer och födosöksområden för flertalet kommer­siella fiskar och skaldjur.

Grus- och skalgrusbottnar och bottnar med sand tillhör en av de mest artrika biotoperna och har också en begränsad utbredning. Denna bottentyp är beroende av god vattengenomströmning och liten eller ingen sedimentation, och är därför känsliga för påverkan. En ovanlig naturtyp, som bl.a. finns i Kosterhavet, på Fladen och Lilla Middelgrund, är s.k. maerl, grusbottnar med stort inslag av kalkinlagrande rödalger. Maerl är en mycket artrik naturtyp med stort bevarandevärde, som också den är med på OSPARs lista över hotade/ minskande miljöer.

Hårdbottenmiljöerna är mycket artrika och varierande, beroende på hur exponerade de är för vind och vågor. Det som begränsar mängden organismer på de grunda hårdbottnarna är tillgången på fria ytor. Ofta är ytorna helt täckta av fastsittande djur och växter. På utsjöbankarna i både Skagerrak och Kattegatt, men också i exponerade ytterskärsområden, bildar stora brunalger artrika algskogar (s.k. tareskogar). Tångskogarna är kända som mycket artrika och hyser många associerade arter. Här finns algarter som inte förekommer någon annanstans, exempelvis olika arter av rödalger.

Grunda ekosystem Djupa ekosystem Djurlivet