Djurlivet

Knubbsälar finns längs hela den svenska Västkusten. Utvecklingen av sälbestånden i Kattegatt och Skagerrak har bestått i en snabb tillväxt från fridlysningen i mitten av 1970-talet och fram till sälpestutbrottet 1988, sedan en snabb återhämtning och fortsatt ökning fram till 2001. Efter den andra sälpestomgången 2002 såg beståndet åter ut att hämta sig snabbt, men tillväxten har avstannat. Knubbsälen är en utpekad art i Art- och habitatdirektivet och skyddas i vissa Natura 2000-områden. Enstaka gråsälar visar sig också regelbundet i området.

Tumlaren är också en Natura 2000-art. Tumlare uppehåller sig regelbundet i området, men kunskapen om tumlarbeståndet i Skagerrak och Kattegatt är dåligt, med undantag för tumlarna i Skälderviken som inventerades av Länsstyrelsen i Skåne 2009-2010. Arten förekommer både i Skagerrak och Kattegatt året om, främst i utsjön, men antalet förefaller vara lägre under höst och vinter. Detta beror troligen på att tumlaren till viss del följer sina viktigaste bytesdjurs (sill, simpor och mindre torskfiskar) vandringar ut i Nordsjön. I Kattegatt rapporteras de främst från utsjön men även kustnära observationer förekommer, som Skälderviken, vid Balgöarkipelagen, väst om Onsala och i yttre delarna av Göteborgs skärgårdar. Flest rapporter i Skagerrak kommer från området runt Tjörn/Orust och i Koster- och Väderöområdet.

De märkvärdi­gaste fågelförekomsterna i Västerhavet finns bland de rastande och över­vintrande fåglarna. Åmynningar och kustnära grundområden är generellt viktiga platser för dessa. Bohuslän är framför allt viktigt för toppskarv och skär­snäppa medan utsjöbankarna i Kattegatt bland annat är viktiga för sillgrissla, tobisgrissla och tordmule. Hallands Väderö är den enda plats i Kattegatt där de tre alkerna sillgrissla, tobisgrissla och tordmule häckar.

Labben (kustlabben) har minskat kontinuerligt på Västkusten de senaste 40 åren och kan klassas som ”regionalt sårbar/hotad”. Kustlabben är talrikast längs den norra delen av kusten, framför allt från Väderöarkipelagen och norrut. Arten föredrar öar i de yttre delarna av kustområdet.

Tobisgrisslan är spridd längs de yttre delarna av hela kusten, men förkommer i större koncentrationer bara i Väderöarkipelagen och Göteborgs skärgård. Arten är känslig för störningar från båtlivet. Genom sitt boplatsval, bland stenar, i skrevor och andra skrymslen, är tobisgrisslan dessutom mycket utsatt för predation och störningar från mink.

Vitfisk, plattfisk och arter som stenbit, marulk och havskatt fanns tidigare i rika bestånd längs kusten, men nu är de lokala bestånden av bottenfisk mycket små eller lokalt utrotade. Norr om Väder­öarna ansågs av sportfiskare tidigare vara hög­klassiga fiskevatten, med flera arter av fiskar, hajar och framförallt rocka, men anses idag inte vara speciellt bra. Idag hittar sportfiskarna dessa arter bara vid vrak och ute på Bratten.

Torskens lekområden har skyddats under de senaste åren, för att om möjligt bevara de små lekbestånd som återstår i fjordarna i Skagerrak och ute i Kattegatt. Situationen för Kattegatts torskbestånd är allvarlig. Det är viktigt att skyddsområdena permanentas för att förbättra situationen för fiskbestånden. Detta gynnar även bottnarnas biologiska mångfald. Däremot verkar det som om den Nordsjötorsk som växer upp i Skagerrak blir allt talrikare..

Skaldjursfaunan är i den norra halvan av Västerhavet är rik med ett kustnära bestånd av nordhavsräka och rikligt med havskräfta, krabbtaska och hummer. Det europeiska ostronet (Ostrea edulis) når sin nordligaste utbredning här. Havskräftan fanns även i rikliga bestånd i Kattegatt innan den stora utbredningen av syrebrist i slutet av 1980-talet. På senare år har även det japanska jätteostronet etablerat sig på den svenska västkusten.

Marina ryggradslösa organismer har vi de senaste 10 åren fått en betydligt bättre kunskap om i Västerhavet genom de inventeringar som gjorts i form av utsjöbanksinventeringar och genom Svenska Artprojektet, även om det fortfarande bara rör sig om stickprov. Data från dessa inventeringar finns inlagda i Artportalen, där man också hittar uppgifter om hotade och rödlistade arter.

Grunda ekosystem Djupa ekosystem Djurlivet