Fiske

Trålning är den typ av fiske som mest påverkar naturvärdena negativt. Bottentrålning är mycket vanlig utanför trålgränsen (4 Nm utanför baslinjen i Skagerrak och 3 Nm i Kattegatt), men har begränsad omfattning inom kustfisket.

Trålfiske i kustområdet i norra Bohuslän består huvudsakligen av fiske efter räka som utövas med små, lättare redskap och djupare än 60 meter. Bottentrålning efter havskräfta förekommer på mjukbottnar i trålfiskeområdena innanför trålgränsen. Hårda bottnar som klippor, branter och raviner har ett visst naturligt skydd från trålning, eftersom man framför allt trålar på mjukbotten och man riskerar att skada trålen om den går på hårdbotten, vilket är mycket kostsamt. Med dagens teknik är det också lättare att undvika sådana platser. Men det är ändå viktigt att de alltmer sällsynta organismer, som till exempel hornkoraller och svampdjur som lever på djupa hårdbottnar, får ett långsiktigt skydd så att de inte riskerar att förstöras av fiskeredskap.

Mjukbottnar påverkas däremot kraftigt av trålning och de mjuk­bottnar som inte har trålats eller bara har påverkats marginellt behöver också skyddas. I de filmningar som har gjorts på Bratten är skillnaden mellan trålade och otrålade bottnar stor. I otrålade områden finns en mängd djur på botten, bestående av uppstickande rör med havsborstmaskar och andra strukturer, samt ett stort antal större sjöpennor och havsanemoner. I trålade områden saknades rören och antalet sjöpennor var mycket mindre eller helt borta.

Bifångst

Bifångst av både kommer­siella och icke kommersiella arter kan vara ett allvarligt hot mot balansen i eko­systemen och deras funktion samt den biologiska mångfalden. Hajar och rockor är exempel på arter som minskat eller försvunnit nästan helt från Kattegatt och Skagerrak. Sedan 2013 är det obligatorisk användning av så kallad rist i både räk- och kräfttrålar i Skagerrak, vilket minskar bifångsterna avsevärt.

Förlorade redskap

När trålar och fisklinor fastnar på bottnarna påverkar de fastsittande djur som lever där genom att dra loss dem eller trasa sönder dem. Borttappade, trasiga fiskeredskap fortsätter att fiska under lång tid efter att fisket har avslutats. Moderna, svårnedbrytbara konstmaterial i fiskeredskapen har medfört att problemen blivit mer omfattande.

Ohållbart fiskeuttag

Ett alltför intensivt fiske medför inte bara att bestånden minskar. Samtidigt förändras också ålders- och storleksstrukturen mot yngre och mindre fiskar. Det är mycket som tyder på att avsaknaden av stor fisk påverkar hela ekosystemet, eftersom en minskad predation från dessa på mindre fiskar gör att mängden djurplankton och betare minskar, vilket i sin tur kan ge en ökad algblomning och en ökad påväxt av snabbväxande makroalger. Sportfiske, som bedrivs ute till havs och som riktar sig främst till stora individer, förstärker problemet och behovet av riktade insatser

Minskade konflikter genom samförvaltning

Inom ramen för projektet Hav möter Land tog förvaltande myndigheter i Sverige, Norge och Danmark i samverkan med forskare, yrkesfiskare och sportfiskare fram ett förslag på hur fisket borde regleras för att bevara naturvärdena i ett skyddat utsjöområde - Bratten.

Det är ett viktigt fiskeområde för framför allt Danmark och Sverige. Stora delar är av riksintresse för yrkesfisket – som fångstområde för räka. Det är också ett viktigt område för svenska sportfiskare. Området ingår i EU:s nätverk av skyddade områden, Natura 2000 och OSPAR:s nätverk av Marine Protected Areas.

Utifrån kunskap om naturvärdena i området, vad dessa kan leverera i form av ekosystemtjänster och social välfärd, vilka påverkansfaktorer som finns och hur dessa kan minimeras, identifierades vilka områden som behöver skyddas i form av fiskefria zoner, där vissa är stängda för allt fiske och andra tillåter enbart sportfiske och hur zonernas ska utformas för att påverkan på fisket ska bli så liten som möjligt utan att naturvärdena riskeras att gå förlorade.

En annan typ av fiskefri zon finns inom Kosterhavets nationalpark. Djuprännan från norska gränsen ner mot Väderöarna i söder ligger innanför trålgränsen. Här är trålning förbjuden med ett undantag: selektiv trålning efter nordhavsräka med sorteringsrist är tillåten på större djup än 60 meter.

  • Fiskefria zoner är det som är mest relevant för havsplaneringen när det gäller att minska fiskets påverkan på naturvärdena. Generellt bör man skydda hårdbottenmiljöer, andra områden med sällsynta och hotade arter samt tidigare otrålade områden.

När det gäller sportfiske kan ankringen vara ett större problem än redskapens påverkan. Det finns även så kallade bottenskyddsområden för särskilt värdefulla områden inom Kosterhavet där det, utöver trålförbud, även är förbud mot ankring och användning av andra redskap som kan skada bottenlevande arter.

  • Ankringsförbud kan behövas på rev som nyttjas av sportfiskare och/eller sportdykare.

Skyddade områden som gynnar fisket

Skyddade områden kan också gynna fisket genom att framför allt grunda vikar, som fungerar som lek- och uppväxtområden för en mängd olika fiskarter, skyddas mot både olika former av exploatering och fiske. Även skyddade områden längre ut till havs kan gynna produktionen av mer stationära arter, till exempel hummer, vilket gör att tillgången på hummer blir större i området runt omkring. Lämpliga hummerfredningsområden bör pekas ut längs med kusten, för att gynna hummerbestånden och ge ett bra hummerfiske framöver.