Klimatförändringar

Hot i form av exploateringar av olika slag är möjliga att förhindra genom områdesskydd.

Hot av mer generell karaktär (såsom övergödning, överfiske, introduktion av främmande arter, klimatförändringar, försurning i havet, utsläpp av miljögifter etc.) kräver samarbete mellan olika sektorer för att uppnå ett långsiktigt bevarande och hållbart nyttjande av kustområden och marin miljö. För att genomföra detta krävs en förvaltningsform av kusterna där olika sektorer samarbetar med varandra. Det är viktigt att stärka det regionala deltagandet för att därmed öka möjligheterna till samverkan och informationsutbyte. För att kunna lösa de komplexa miljöproblem som finns i havet krävs dessutom ett tvärvetenskapligt angreppssätt och internationell samverkan.

Den pågående globala klimatförändringen avspeglas i havsmiljön i form av stigande vattenstånd, ökade vattentemperaturer (både yt- och djupvatten) och minskad isutbredning i arktiska havsområden. Atmosfärens ökande koldioxidhalter leder också till att havs­områdena försuras. Den sammanlagda effekten av klimat­förändringen på såväl enskilda arter som ekosystemet och omfattningen av dessa förändringar är svåröverskådliga. Vad man har sett hos flera arter är en betydligt minskad förmåga att stå emot andra stressfaktorer (negativa synergieffekter). Klimatförändringarna kan därför medföra konsekvenser för fiskeindustrin.

Havsnivåhöjningen – påverkan på kusten

SMHI mäter vattenståndet på ett antal platser längs kusten och mätningar från 1886 fram till i dag visar att höjningen varit ca 1,5 mm per år. I Sverige pågår en landhöjning, vilken är störst i norra Sverige och avtar successivt söderut. Nollinjen, dvs. det område där varken höjning eller sänkning sker, passerar genom södra Skåne.

SMHI har i sin klimatanalys för Västra Götalands län antagit en global havsnivåhöjning med en meter fram till 2100. Landhöjning kompenserar till viss del havsnivåhöjningen och nettoförändringen kommer att bli större i de södra delarna.

 

Vattenstånd  Global havsnivå-
höjning 2100
Landhöjning 2100 Netto havsnivå-
höjning 2100 
Extrema vattenstånd
Kungsvik  100 cm  36 cm  64 cm  214 cm
Smögen  100 cm  32 cm  66 cm  214 cm
Stenungsund  100 cm  31 cm  69 cm  239 cm
Göteborg  100 cm  26 cm  74 cm  236 cm
Varberg/Ringhals  100 cm  15 cm  85 cm  232 cm

Vattenstånd i cm vid några platser runt västkusten. Extrema vattenstånd har en återkomsttid på 100 år. Vattenstånden anges i höjdsystemet RH2000.

Vattenståndet varierar över tiden och det aktuella vattenståndet på en plats påverkas av framför allt vindar, lufttryck, vattnets densitet, landhöjning och världshavens vattenstånd. I Västra Götaland uppstår höga vattenstånd oftast vid västliga vindar. Vid sydvästlig vind pressas stora vattenmassor in mot norska och svenska kusten. Om vinden sedan vrider till nordväst förflyttas vattenmassorna även söderut, vilket kan leda till högre nivåer ner mot Halland och Skåne. Denna mer extrema nivå varar vanligen i några timmar och hur extrem situationen blir utifrån en given vädersituation beror på utgångsläget; en kraftig storm behöver inte medföra kritiska nivåer om vattenytan inledningsvis ligger lågt.

Västerhavets öppna läge mot Nordsjön och Atlanten gör att havsytan nästan ständigt är i rörelse. Vågorna kan dessutom bli mycket höga eftersom Nordsjön och Skagerrak ger en lång blåssträcka. På våren och sommaren råder relativt lugna förhållanden men vintertid, särskilt i januari, är vågorna ofta höga. Den 14 januari 2007 registrerades en 13 meter hög våg vid Väderöarna, vilket är den högsta våg som registrerats längs den svenska kusten. Det är dock liten risk för att extremt höga enskilda vågor, s.k. monstervågor, ska uppträda i Skagerrak.

Kusterosion är en naturlig process som ständigt pågår och formar om landskapet med hjälp av vatten, vind och is. Kustlinjens utformning är under ständig förändring och det kan innebära att stranden blir större och växer till, men även att havet bryter ner och transporterar bort sanden vid kusten så att stranden förskjuts inåt land. I Halland finns förutsättningar för kusterosion enligt analys av jordartskartan från SGU längs hela kusten.

En tumregel vid bedömning av erosionsrisk är att en meters höjning av vattenytan kan innebära att kustlinjen förflyttas 100 meter från strandlinjen. Detta trots att höjdmodellen visar att marken är säker ur ett höjdperspektiv. De faktorer som påverkar kusterosionen är strandprofilen (topografi/batymetri), vågförhållanden, jordartssammansättning, processer när vågorna bryter, våggenererade strömmar parallellt med kusten, morfologi, landformer som tex dyner, kustlinjen. Det finns emellertid ytterligare ett antal faktorer som kan påverka såsom hamnar/pirar/ bryggor, kan förändra de lokala våg- och strömningsmönstren och exploatering av kustzonen, vegetationsförändringar kan utsätta dynorna för vinderosion och minskade ackumulation.

Klimatförändringarnas påverkan på fiskeindustrin

Västra Götalands län är Sveriges största fiskelän med ett varierat och mångsidigt fiske. De gynnsamma förutsättningarna för fiske har medfört att fisket och fiskeri-näringen har utvecklats till en relativt sett viktig näring i länet. Fiskerinäringen består av yrkesfisket och beredningsindustrin, vattenbruket samt fisketurismen.

Vindhastigheten är den klimatfaktor som påverkar fiskenäringens möjligheter mest men pga. spridningen i SMHI:s beräkningar kan man inte dra några tydliga slutsatser om hur vindhastigheten kommer att påverkas av klimatförändringarna. Ökad blåst skulle kunna leda till att antalet fiskedagar minskar. Det gäller speciellt mindre fartyg. En höjd havsnivå kommer också att påverka möjligheterna att landa fångsten vid nuvarande hamnar.

Vattentemperaturen är den viktigaste klimatfaktorn för fiskbeståndet. Det påverkar på generell nivå men det påverkar också temperatursprångskiktet som kommer att förskjutas utåt med en ökad temperatur. Detta kan i sin tur påverka utbredningsområdena för olika fiskarter. Temperatur är en av de viktigaste faktorerna för överlevnad och tillväxt hos fiskar. Lite förenklat kan fiskar delas in i kallvattenarter och varmvattenarter, där sik, sill, torsk och laxfiskar är exempel på kallvattensarter medan gädda, gös, ål och kräftdjur är exempel på varmvattenarter. Kallvattenarter är anpassade till lägre temperaturer och kan missgynnas av stigande temperaturer. Ökad vattentemperatur kan påverka fisken på olika sätt – dels fiskens möjligheter till reproduktion, dels fiskens möjligheter som vuxen individ.

Klimatförändringarnas påverkan på djurplankton kommer att vara avgörande för födotillgången för fisken och därmed för överlevnaden hos fiskyngel. Det är osäkert hur djurplanktonsamhällena påverkas av ett ändrat klimat.

För plattfiskar innebär en ökad algtillväxt i reproduktionsområden att möjligheterna till föryngring minskar. Varmare vatten innebär också att nya arter kommer (och har redan börjat komma) in i landets kustvatten. Exempel är kammaneter och jätteostron. För dagens kommersiella bestånd bedöms dock en ökad temperatur vara positiv, inte minst för havskräfta och hummer.

Ur ett klimatanpassningsperspektiv är det viktigt för fisket att landningshamnarna klarar en höjd havsnivå. Det är också viktigt med åtgärder som möjliggör att fiskars reproduktionsområden inte försämras utan snarare förbättras.

Fiske Sjöfart Vind- och vågkraft Vattenbruk           

 Friluftsliv/Turism  Klimatförändringar Eutrofriering

Marint skräp Buller