Järnåldern

Arkeologerna brukar dela in järnåldern i en rad olika tidsperioder men här nöjer vi oss med att dela in perioden i äldre och yngre järnåldern.

Havsytan stod vid järnålderns början cirka fem meter över dagens med vissa geografiska undantag. Under bronsåldern hade jakt och fiske stått för en ansenlig del av födan. Därför låg ofta bronsåldershusen i närheten av kusten, men nu flyttar människorna från kustområdena in på odlingsbara sand- och grusjordar i anslutning till större lerslätter.

Den första delen av äldre järnålder tycks ha varit en fattig period vilket syns då det gäller påträffade fynd eller depåfynd från perioden. Det finns dock några deponeringar som skiljer sig avsevärt. På Als i Danmark hittades bland annat en 19 meter lång offrad plankbyggd båt på 1920-talet. Båten går under namnet Hjortspringsbåten och är den äldsta fartygslämning i Skandinavien som delvis är byggd med skalteknik, en skeppsbyggnadsteknik som når sin höjdpunkt under yngre järnålder.

Ett annat avgörande fynd för att förstå skepphistoriken i Skandinavien påträffades i början av 1800-talet i Nydam mosse på Syd Jylland och skeppet fick därför namnet Nydambåten. Skeppet som är daterad till 300-talet är 24 meter långt och tre meter brett. Skeppet är välbevarat och det drevs fram med hjälp av åror. Nydamsbåten är idag den äldsta farkost i Norden byggt i skalteknik eller klinkteknik.

Längst med Västkusten har, förutom den ovannämnda stockbåten från Skäggered¸ två andra stockbåtar påträffats som härrör från äldre järnålder. En av dessa är Kvillehedsbåten som kom i dagen i närheten av Säve flygflottilj på Hisingen. Stockbåten som är hela 10,7 meter lång och 1,4 meter bred anses vara en av Europas största stockbåtsfynd.

I botten och längs relingen återfinns borrade hål som tyder på att det funnits någon form att spantsystem i båtkonstruktionen. Hålen längs relingen tyder också på att det funnits påbyggda bordgångar för att göra båten bredare och säkrare i hård sjö. Kvillehedsbåten är daterad någonstans mellan 370-280 f.Kr.

Ytterligare en stockbåt från ungefär samma tidsperiod har påträffats på i Björlanda. Fyndet var 6,5 meter långt och 0,8 meter bred. De ovannämnda stockbåtarna har använts för olika syften. Skäggered- och Låssby fynden användes troligtvis för transport i innerskärgården och för fiske medan Kvillhedsbåten använts för längre resor längs med kusten.

Yngre järnåldern 550-105 e. Kr.

I slutet av perioden utökas handeln och under vikingatiden når kommunikationen med Europa sin höjdpunkt. Nya jordbruksmetoder gör nu att bönderna kan bruka mer land vilket medför en befolkningstillväxt i Norden och de första städerna byggs. Den stora befolkningstillväxten medförde brist på land vilket gjorde att nordborna gav sig ut på handelsresor, kolonisationsexpeditioner och plundringståg i öst, väst och söder. Nyckeln till dessa expeditioner var de grundgående klink-byggda skepp som nordborna behärskade till fulländning. Lämningar efter vikinga-tidens skepp har gjorts i gravhögar i Norge vid Oslofjordens stränder.

Längs med Västerhavets kust har två skepp från vikingatidens slut påträffats på strandängarna väster om byn Galtabäck cirka en mil söder om Varberg. Galtabäcksbåten I har troligtvis varit cirka 14-16 meter långt och cirka 5 meter brett och fungerat som handelsskepp. Skeppet är daterat till 1000 e. Kr-1140- e.Kr. Galtabäcksbåten II, ligger idag kvar i jorden.

I slutet av 1990-talet utfördes en mindre arkeologisk undersökning av en del av skeppet och arkeologerna kunde konstatera att fartyget burit en last bestående av jordbruksprodukter och fisk. Skeppet är daterat till ungefär samma period som Galtabäcksbåten l 1010 e. Kr-1160 e.Kr.

Under yngre järnålder anläggs mindre handelsplatser längs Sveriges kuster. Handelsplatserna ingick i ett nätverk längs med kusterna där de vikingatida städerna ofta var slutmålet. Idag finner man dessa mindre handelsplatser längs Västerhavets kust genom att platsen ofta har ordet köp- i ortnamnet, efter den forn-nordiska benämning Kaup-.

Längs med Västerhavets kust återfinns tre sådana handelsplatser: en på Tjörns södra strand, Köpstaden på Onsalahalvön och Gamla Köpstad söder om Varberg. En förutsättning för att en handelsplats kunde anläggas var ett bra hamnläge. De förhistoriska hamnanläggningarna är idag övergivna på grund av landhöjningen och igensandning. Hamnen vid Varberg användes ända fram till 1300-talet då den på grund av landhöjning och igensandning inte längre gick att angöra med de allt större och djupgående medeltida skeppen.

Stenåldern Bronsåldern Järnåldern Medeltiden