Bronsåldern 1800 f.kr-500 f.kr

Bronsåldern har fått sitt namn efter de bronsföremål som började strömma in i Norden vid cirka 1800 f. kr.

Bebyggelsen under bronsåldern var framförallt belägen längs med Sveriges kuster. Få boplatser från perioden är arkeologiskt undersökta vilket gör att bronsåldersbygdens utbredning har kartlagts via depåfynd, lösfynd och gravar. Vid bronsålderns början stod stranden i Västerhavets norra område cirka 15-20 meter över dagens, i områdets mellersta del cirka 10 meter och i södra delen påminner strandlinjen om dagens.

Havet fungerade inte bara som skafferi under perioden utan också som transportled som knöt samman människor och kulturer. Det var på vattnet som den viktigaste transportleden gick under bronsåldern och det var dessa bronsåldersskepp som förde med sig bronsföremål och upprätthöll kontakter med folk i andra dela av Europa. Det eftertraktade bronset består till 10 procent av tenn, som inte finns naturligt i Norden. Det innebar att samtliga bronsföremål fördes in i området via kommunikations- och handels-rutter från innersta delen av Europa via de stora floderna upp till Norden.

Den kanske mest kända fornlämningskategorin från bronsåldern är hällristningarna. Under bronsåldern höggs eller knackades dessa figurer och skålgropar in i närheten av havet men på grund av landhöjningen återfinns de idag ett stycke in mot land. Tusentals skepp har huggits in på hällarna i Bohuslän. Förebilden till dessa skepp är med stor sannolikhet verkliga men arkeologerna har inte funnit några lämningar efter bronsålderns skepp i Skandinavien. Däremot har man funnit stora och skickligt byggda stockbåtar från bronsåldern. Ett sådant fynd påträffades 1970 på fastigheten Skäggered i Björlanda på ön Hisingen.