Trakten kring Vittene

Vittene var en viktig bygd under järnåldern. Området ligger i stråket för den viktiga landvägen söder om Vänern som löpte mellan Hunneberg och det vidsträckta Risveden. Fynd visar på långväga kontakter både söderut med syd-skandinavien, romerskt område och västerut mot Norge.
Under 1800-talet dikades de fuktiga ängsmarkerna ut och odlades upp. Foto: Malin Larsson

Här passerade och möttes människor från vitt skilda håll. Föremål från Vittene visar också på långväga kontakter, både söderut och mot väster.

Området var inte bara en knutpunkt utan också attraktivt på andra sätt. Ortnamnet Vittene ger en ledtråd. Namnets slutled betyder betesmark eller ängsmark och har ett ursprung i järnålder. Landskapet kring Vittene var troligen mycket mer vattenrikt under järnåldern. Våtmarksängar och översilningsmarker var goda betesmarker, en viktig faktor under förhistorisk tid då boskapsskötseln hade stor betydelse.

När Vitteneboplatsen var bebyggd låg den i en livskraftig bygd. Man har funnit ett tiotal boplatser från äldre järnålder i området. Bebyggelsen låg på höjdryggar med bra dränering. På de flesta boplatserna har man hanterat järn till husbehov, men man har också hittat ett antal rena järnhanteringsplatser i bygden.

Längre fram i järnåldern, vid vendeltid (600-800 e Kr), försvinner spåren efter bebyggelse i området. Vitteneboplatsen övergavs i slutet på romersk järnålder. Orsakerna till att senare bebyggelse inte går att hitta är troligen att gårdarna låg på samma platser som de gör idag. Förändringarna syns också i gravfälten. Vittenegravfältet övergavs och ett nytt gravfält, Högarna, togs i bruk. Detta utnyttjades ända in i vikingatid. Då började man återigen begrava sina nära på Vittenegravfältet.