Trakten kring Ullerön och Ed

I närheten av Ullerön finns flera gravar och gravfält från järnåldern. Två gravfält i närheten är Hindalebyns gravfält ett par kilometer söderut och Ängs gravfält inne i Ed. I Ed finns också en storhög kallad Kung Rings hög.
Keramik funnen i Ullerön.

Keramik funnen i Ullerön. På bilden till vänster syns bland annat hankkärl, Statens Historiska Museum. Foto: Vänersborgs Museum

En kvinnas grav

Andra gravar har undersökts och tagits bort, däribland en hög nära Dals-Eds kyrka, som daterades till 900-talet e. Kr., det vill säga vikingatid. I högen var en kvinna begravd och i graven låg kol och brända ben från gravbålet. Kvinnan hade fått med sig bland annat en spännbuckla av brons, pärlor av bergkristall, bärnsten och glasfluss, en skära av järn, en sländtrissa och en spelbricka. Det fanns även gott om bronsklumpar och järnfragment i graven. 

Gårdsnamnet Ullerön har förkristna rötter. Platsen är med största sannolikhet en kultplats helgad åt guden Ull, en jaktgud och himmelsgud, som i den nordiska mytologin var berömd som en skicklig bågskytt och skidåkare. Många platser i Norge och Sverige bär hans namn. Namnets efterled –ön betyder inte att gården låg på en ö, utan att platsen låg vid vatten. En bäck finns mycket riktigt här, och man kan förmoda att den var större en gång i tiden.

Tre kilometer sydväst om Hindalebyn, på andra sidan Örekilsälven, ligger en fornborg. Fornborgar dateras ofta till mitten eller slutet av järnåldern. Än idag är murrester ofta synliga. Deras ofta otillgängliga lägen på bergskrön gör att man tror att de byggdes som någon form av försvarsanläggning. Andra förslag på användning är till exempel handels- eller samlingsplatser, kultplatser, boskapsfållor och platser för vårdkasar.

Valbodalen, utsikt från Ättehögskullen i Håvesten. Foto: Andrea Grave-Müller

Tre centralområden i järnålderns Dalsland

Trakten kring Ed var ett av tre centralområden i järnålderns Dalsland (de andra två var trakten kring Dalbergsån på Dalboslätten, och trakten kring Ödeborg i Valbodalen). Ed låg i en krysspunkt mellan farleder, och Lilla och Stora Le underlättade kommunikation med Østfold och Värmland.

Det finns mycket som tyder på att järnålderns dalslänningar hade livliga kontakter med Norge. Østfold, den närmaste grannen i väster, var en av järnålderns centralbygder, och man kan se norska influenser ibland annat ovala gravhögar och keramik. Det gäller i synnerhet västra Dalsland, där Ullerön ligger.