Trakten kring Tämta

En hällkista, flintredskap, domarringar och gravar med resta stenar. Kring Tämta har man framförallt funnit fornlämningar som brukar förknippas med stenålder och äldre järnålder.
Den gamla medeltidskyrkan låg mitt i Tämta by. Foto: Malin Larsson

Vid laga skiftet 1857 bestod Tämta by av sju hemman. Byns storlek kan tyda på att den har ett förhistoriskt ursprung. Men fornlämningarna kring Tämta ger inget stöd för att bebyggelsen har en lång historisk kontinuitet. Kring Tämta finns framförallt fornlämningar som förknippas med stenålder och äldre järnålder.

Fornlämningar från stenålder och järnålder

Fornlämningarna i närheten av kyrkogården i Tämta är främst koncentrerade till en äldre väg som löper västerut från byn. Vid vägen sträckning längs sjön Sävens strand fram till Kil ligger en rad fornlämningar. Från stenåldern finns en hällkista och några lösfynd av flintredskap. Här finns också ett antal gravar i form av domarringar och gravar med resta stenar eller markerade med stenar, gravformer som brukar kopplas till äldre järnålder. Längs med samma väg ligger även flera områden med hålvägar.

Mytomspunna gamla träd

Då landsvägen var färdigbyggd vid 1930-talets slut rensades Tämta gamla kyrkplats upp och en mycket gammal ek som stod på kyrkogården hade sådana dimensioner att den fridlystes. Trädet är intressant eftersom man i äldre tider i regel inte hade träd på kyrkogårdarna. Kanske hade eken en särskild betydelse. Det är lätt att tänka på den starka mytbildning som ibland fanns kring äldre träd. Trädkult med offerträd och heliga lundar från hednisk tid levde kvar ända in på 1900-talet. Idag finns bara stubben av den urgamla eken kvar på ödekyrkogården.