Örestens borgruin

I en tid och ett område som präglades av gränsstrider byggdes fästningen Öresten. Den har bränts ner tre gånger och byggts upp igen två av dem. Idag utgör ruinerna en vacker utsiktsplats och ett trevligt utflyktsmål, fjärran från hotande danskar och ilskna bondehärar.
Borgkullen där fästningen Öresten en gång låg. Foto: Henrik Zedig

Borgen Öresten är tidigast omnämnd 1370, då dess hövitsman var ett danskt riksråd vid namn Tyke Pöder. Marks härad tillhörde då Danmark. Någon gång efter 1378 övergick borgen till Bo Jonsson Grip, som då var Sveriges rikaste man. Efter dennes död kom borgen i unionsdrottningen Margaretas ägo 1388. Näste ägare var Abraham Brodersson, ännu en av Sveriges mäktigaste män, med borgar och gårdar runt om i hela Västergötland.

Förmodligen byggdes borgen på 1360-talet, antingen av svenskarna, som en gränsborg mot Danmark, eller av danskarna som ville befästa sitt territorium. Öresten ligger nämligen strategiskt till i Viskadalen, precis vid dåtidens gräns mellan Danmark och Sverige.


Örestens fästning. Teckning av tysk legoknekt, Paul Dolnstein, vid danskarnas belägring 1502.

Borgen bränns och återuppförs

Under Engelbrektsupproret 1434 blev fogdeborgarna måltavlor för upprorsmännens missnöje. Öresten tillhörde de borgar som intogs och brändes. Borgen stod sedan övergiven i minst ett decennium innan kung Karl Knutsson lät bygga upp den igen i mitten av 1400-talet.

1502 brändes borgen en andra gång, den här gången av danskarna. Den var återuppbyggd igen 1520, redo att återigen fungera som försvarsborg mot Danmark.

Men Örestens dagar var räknade. Unionen mellan Sverige, Norge och Danmark hade tillfälligt återupprättats, och det verkar som att folk i trakten hade tröttnat på att ha en måltavla för danska hären som granne – det beslutades nämligen att borgen skulle förstöras mot att allmogen i Mark som ersättning levererade 100 oxar om året till kronan.

Resterna på platsen

Det är inte mycket som finns kvar av medeltidsborgen Öresten. Resterna av en torrgrav och en vall går att se nedanför klippan, liksom en husgrund och några andra spår som antyder att det har legat byggnader här.

Några murrester är inte synliga. Utgrävningar tyder på att borgen huvudsakligen var byggd i trä, med enstaka murade partier. Det är möjligt att träväggarna var lerklinade, alltså täckta av ett lager slammad lera, vilket gjorde att träet bättre motstod eld.

På en teckning från 1502 – strax innan borgen brändes andra gången – kan man se en borg med fönster och skottgluggar, med ett högt rundtorn till vänster. Huvudborgen är omgiven av en mur med tre lägre torn och en förborg över den gallerförsedda porten. Borgens släta väggar ser ut att vara i sten, men kan lika gärna vara slätputsade träväggar, vilket ju också de arkeologiska fynden tyder på. Hur 1300-talsborgen såg ut vet man inte, men att det också var en träborg kan man utgå ifrån.

 

Att tänka på som besökare

Öresten ligger på privat mark. Tänk på att visa hänsyn, parkera på angiven plats och inte skräpa ner.

Vill du veta mer?

Claes Theliander: Det medeltida Västergötland

Borgar från forntid och medeltid i Västsverige, Arkeologi i Västsverige 5, Göteborgs arkeologisk museum, 1992


 Så hittar du hit

Öresten ligger vid Slottsån, ca 2,5 km söder om Skene och drygt 2 km öster om Berghem.

Gratis parkering finns.

Visa på karta