Trakten kring Södra Härene

Människor började begrava sina döda i hällkistan på Lundskullen vid stenålderns slut. Två tusen år senare blev kullen återigen en gravplats när järnåldern människor anlade gravhögar och reste stenar över sina döda släktingar.
Hällkistan på Jättakullen. Foto: Claes Ström

Lundskullens hällkista är inte den enda i området. Ännu en hällkista ligger på gården strax intill gravfältet, och Nordens största hällkista ligger på Jättakullen någon kilometer längre norrut, mitt emot Södra Härene kyrka. Fler hällkistor eller rester av hällkistor finns bland annat ett par kilometer väster om Södra Härene och Fötene, vid Paradissjön öster om Ribbingsberg, i Fåglum och i Klåvnasten några kilometer sydväst om Härene.

En hällkista bara några hundra meter från Lundskullen på andra sidan Nossan, i Ingemarstorp, blev utgrävd och borttagen i början av 1950- talet. Bland fynden fanns ett flertal flintdolkar (varav några mycket välgjorda), spjutspetsar och pilspetsar i flinta, skifferhängen, keramikkärl och keramikfragment, skelettrester och omkring 30 liter brända ben från människa och djur. De brända benen tyder på att hällkistan använts för begravningar även under bronsåldern, en bild som stärks av att en del av keramiken bedömdes vara av bronsålderstyp.

Spår efter människors liv

Exakt var människorna på yngre stenåldern bodde vet man inte, men arkeologerna har funnit spår som tyder på att boplatser funnits exempelvis i Fölene, där man gjort fynd av bland annat flintavslag och flintredskap.

Runt om i trakten finns också många platser med skålgropar, en form av hällristning kan vara från stenåldern. Skålgropar förekommer bland annat på megalitgravar.

Genom landskapet flyter Nossan, som var en viktig transportled under såväl stenålder som järnålder.

Spåren från järnåldern syns främst i form av de gravfält, stensättningar och gravhögar som finns i trakten. Exempelvis ligger ett gravfält på Sättebergskullen strax sydost om Lundskullen. Även resta stenar finns runt om i landskapet.

Ortsnamn från järnåldern

Områden med odlingsrösen kan vara från järnåldern, liksom fynd av järnslagg. Några järnåldersboplatser i närheten av Lundskullen har man däremot inte funnit. Av erfarenhet vet man dock att järnålderns människor brukade lägga gravfälten nära sina gårdar. Ortsnamnen Härenes och Fölenes slutled –ene går för övrigt att härleda till den fornnordiska ordet vin, som betyder betesmark. Ordet har rötter i senare delen av äldre järnålder, det vill säga de första århundradena efter vår tideräknings början.

Järnåldersboplatser har hittats i Degrabo och Olstorp strax väster respektive öster om Vårgårda. I samband med arkeologiska utredningar och förundersökningar har man bland annat funnit stolphål, härdar, keramik och kokgropar.