Lasse Eriksson från Husaby

Lasse Eriksson föddes den 17 november 1828 på Vagnsbackarna i Husaby, som var byns fattiga del på den tiden. Under barndomen började han ströva runt i skogarna mot Kinnekulle till, och redan som ung fick han rykte om sig att vara en mästerskytt och skicklig jägare.
Lasses utanför sin grotta 1905. Foto: Västergötlands Museum, foto Karl Fredrik Andersson

Riktigt vad Lasse gjorde i sina ungdomsår är osäkert. Man vet att han arbetade vid kalkugnarna på Kinnekulle, men också att han kunde lämna arbetet hastigt och lustigt för att ge sig ut på jakt. Det sades att han varit skogsarbetare i Norrland och att han hade arbetat med att lägga järnvägsspår. Han ska också ha varit artillerist i ett regemente i Stockholm, och berättade gärna om hur han mött kungen. Andra hävdade att Lasse aldrig varit utanför Husaby i hela sitt liv.

1860 gifte sig Lasse med Inga Andersdotter. Inga väckte sedermera allmän beundran genom sitt tålamod med den egensinnige Lasse och sin förmåga att hålla det fattiga hushållet flytande.

Lasse bygger grottan

På 1880-talet förändrades Lasses och Ingas liv. Barnen var utflugna, och när paret blev uppsagda från stugan de hyrde såg det ut som att de skulle bli tvungna att flytta till fattigstugan. Det var då Lasse byggde grottan, en murad stuga intill bergväggen, med ett utskjutande klippblock som tak. Inga flyttade motvilligt med honom in. Hon var nog varken förtjust i den primitiva bostaden eller i det faktum att Lasse hade slaktat hennes vävstol för att göra dörrposten.

Paret kom att bo i grottbostaden i mer än 25 år. På sommaren var grottan en grönskande idyll, med blommor och grönsaksodling utanför, men på vintern trängde fukt och kyla in i bostaden.

Inga gick bort efter en tids sjukdom 1907, och bara två år senare drog Lasse på sig en rejäl förkylning och feber han aldrig hämtade sig från. I februari 1910 flyttades han mot sin vilja till fattigstugan, där han blev sämre och avled den 4 april.