Trakten kring Övre Ätradalen

Ätran har dragit människor till sig sedan urminnes tider. Det visar alla spår de lämnat efter sig. Ätradalen räknas som ett av Sveriges fornlämningstätaste områden. Orsaken är det strategiska läget längs de förhistoriska och medeltida färdlederna upp mot Falbygdens slättlandskap.
Ätran har dragit människor till sig sedan urminnes tider. Foto: Malin Larsson

Området är så rikt på lämningar på grund av läget längs de mycket gamla färdlederna upp mot Falbygdens slättlandskap.

Spår från alla förhistoriska perioder

Spåren är många från alla förhistoriska perioder. Stenåldersbefolkningen bodde nära ån, vid bronsåldern utnyttjade man de högt belägna områdena på båda sidor om ådalen. Under järnåldern expanderade jordbruket och då togs marken, som odlas än i dag i anspråk.

Längs övre Ätradalen finns många stora gravfält från yngre järnåldern, vilket tyder på att det här då var en central bygd med stor befolkning. Bilden av norra Ätradalen som en viktig bygd under yngre järnålder förstärks av ett antal runstenar.

Runsten i Kölaby. Inskriften lyder: Agmund reste denna sten efter Äsbjörn, sin frände, och Åsa(?) efter sin make, och denna var son till Kolben. Han dog i Grekland. Foto: B A Lundberg, RAÄ Runsten i Kölaby. Inskriften lyder: Agmund reste denna sten efter Äsbjörn, sin frände, och Åsa(?) efter sin make, och denna var son till Kolben. Han dog i Grekland. Foto: B A Lundberg, RAÄ

Gott om runstenar

Av omkring fyrtio runstenar i tidigare Älvsborgs län finns nästan tre fjärdedelar i och kring övre Ätradalen. Runstenar finns bland annat vid Kölaby kyrka i Trädet, norr om Frälsegården. Koncentrationen av runstenar innebär en speciell markering av områdets status. Runstenar restes i regel av människor från samhällets högre skikt.

På runstenarna beskrivs ofta deltagande i utlandsfärder. Men det är inte troligt att vikingarnas väg ut gick genom den nästan obebyggda nedre Ätradalen. Istället anknyter runstenarna tydligt norrut, till Falbygden. Runstenarnas sociala markering av Redvägsområdet vid övergången till medeltiden, får senare en fortsättning i romanska kyrkor och medeltida borgar.