Runor och runstenar

De äldsta runstenarna i Sverige är från 400- och 500-talen e. Kr. De flesta är dock från 1000-talet e. Kr., alltså slutet av vikingatiden och den tidigaste medeltiden. I Sverige finns idag 2500 runstenar helt eller delvis bevarade.

Den urnordiska futharken

Runornas alfabet kallas futharken, efter de sex första runorna. Den äldsta futharken, den urnordiska, är känd från 100-talet e. Kr. och består av 24 tecken. Runorna har vissa likheter med de alfabet som användes i Medelhavsområdet vid samma tid och tidigare, och man tror att runorna har utvecklats ur eller i alla fall inspirerats av dessa.

Förutom från stenar är urnordiska inskrifter kända från lösa föremål. Ett exempel är de berömda guldhornen från Gallehus i Danmark, som dessvärre smältes ner av en guldsmed på 1800-talet. Sveriges äldsta runinskrift är gjord på en spjutspets som hittades i Mos på Gotland.

Den vikingatida futharken

Under vikingatiden förändrades språket och även futharken i och med att runorna fick nya ljudvärden. Den vikingatida futharken består av 16 tecken. Det är den här typen av skrift man kan se på de flesta av runstenarna.

De vikingatida runstenarna är en form av minnesstenar som vanligtvis restes över avlidna personer. Texten på dem brukar berätta vem eller vilka som reste stenen, till vems ära, och ibland vem som ristade runorna. Många runstenar innehåller en kristen bön för den dödes själ.

Man fortsatte att använda runor under hela medeltiden. På många medeltida föremål har ägaren ristat in sitt namn. I Dalarna användes en variant av runor ända in på 1800-talet.

Du kan läsa mer om runor och runinskrifter på Riksantikvarieämbetets webbplats.

 

Runsten i Kölaby, Ulricehamn
Runsten i Kölaby, Ulricehamn. Inskriften lyder: Agmund reste denna sten efter Äsbjörn, sin frände, och Åsa(?) efter sin make, och denna var son till Kolben. Han dog i Grekland. Foto: B A Lundberg, Riksantikvarieämbetet

Runsten från 500-talet vid Norra Vånga kyrka
Urnordiska runor på en runsten från 500-talet vid Norra Vånga kyrka. Inskriften läses här från höger till vänster. Foto: Andrea Grave-Müller, Länsstyrelsen