Labyrinter

Labyrinter, eller Trojeborgar som de även kallas, är en fornlämning som vi vet ganska lite om. Det är en mytomspunnen anläggning som kan knytas samman med sägner från både antikens Grekland, judendomens Jeriko och från Indien.
I Sverige finns labyrinter spridda längs den norrländska kusten samt runtom i södra Sverige upp till Mälardalen. De flesta av Sveriges labyrinter är belägna vid kusten, men det finns vissa undantag. Vissa vill mena att labyrinterna i inlandet kan ha en äldre datering än de vid kusterna. Detta grundar man på att många kustbundna labyrinter anlagts i senare tid, vilket lämningarnas höjd över havet kan påvisa. Däremot är många labyrinter i inlandet geografiskt belägna invid forntida gravar, tingsplatser och avrättningsplatser samt vissa medeltida kyrkor och städer. Vissa vill mena att detta styrker att dessa labyrinter skulle ha en äldre datering. Om detta är fallet är svårt att avgöra, då några närmare dateringar av labyrinter inte finns.
Labyrinten i Ornunga. Foto: Malin Larsson.

Varför byggde man då labyrinter?

Enligt många etnologiska uppteckningar använde man labyrinterna för att skydda sig mot olika ting och företeelser. Detta kunde vara allt från rovdjur, vättar, sjukdomar och dåligt väder. Men även god fiske- och jaktlycka samt god fruktbarhet kunde vara föremålet för bruket av labyrinterna.

Labyrinterna har även brukats för rent folknöje. Många lekar är förknippade med att gå i labyrintens gångar. Ofta innefattade dessa att en jungfru placerades i mitten av labyrinten och leken gick ut på att man som hjälte skulle befria henne. Ibland förekom även ett troll eller en jätte som höll jungfrun fången. Det finns även berättelser om att man skulle ha ridit i labyrinterna.

I flera fall har man sett labyrinten som en stad. I flera fall är det staden Troja som man syftat på och det är härigenom som namnet Trojeborg härstammar. Man såg då gångarna i labyrinten som gator och ibland var själva staden placerad i labyrintens mitt.