Bronsålderns gravtyper

De gravtyper som förknippas mest med bronsåldern är stora rösen och högar. Troligen är det enskilda stormän och –kvinnor som fått sin sista vila i dessa imponerande gravmonument. Vanliga människors gravar är betydligt enklare. Uppdelningen tyder på ett klassamhälle där människor haft olika status.

Sten av en mansbördas storlek

Stora rösen av sten kopplas främst till bronsåldern men de har använts längre än så, från yngre stenålder till yngre järnålder. Rösen är ofta uppbyggda av naturligt rundade stenar av ”en mansbördas” storlek. Stenarna låg inte huller om buller som idag, utan de var väl lagda, ibland kallmurade utan bruk. Den döde placerades i en stenkista av upprättstående hällar som sedan täcktes av sten. Gravfynden kan bestå av ben och av enstaka små föremål, men de flesta bronser har lösts upp av strömmande regnvatten.

Holkyxa i brons funnen i Tun, Lidköpings kommun.

Holkyxa i brons funnen i Tun, Lidköpings kommun. Foto: Elisabeth Pettersson, SHHM

Gravar som syntes vida omkring

Vid kusten finns rösena på bergshöjder med vidsträckt utsikt. Inlandsrösena ligger väl synliga på höjder vid lättodlade jordar, sjöar och vattendrag. Kuströsena är troligen byggda av människor som livnärt sig på jakt och fiske, medan inlandsrösena hör ihop med bosättningar som åtminstone delvis försörjt sig på jordbruk.

Storhögar på upp till 40 meter

Under äldre bronsåldern var det också vanligt att människor begravdes i en kista över vilken en stor hög av både jord och sten byggdes. Högarna kan vara från 10 och upp till 40 meter i diameter. Storhögar från bronsåldern finns ofta i anslutning till bördiga jordar och goda betesmarker. Enklare gravar under flat mark för ”vanligt folk” förekommer också.

Bronsåldersröse vid Skibevall i Tanum

Vid Skibevall i Tanum finns ett bronsåldersröse som mäter 60 gånger 55 meter. Det räknas som ett av Sveriges största rösen. Foto: Malin Larsson, Länsstyrelsen

Gravskicket förändras

I vårt län finns områden med mycket rösen längs Bohuskusten, centrala och södra Västergötland. Här finns också riktigt stora rösen med en diameter på mellan 40 och 60 meter. Under yngre bronsåldern förändrades gravskicket. Nu kremerades oftast de döda. Brandgravar under flat mark blev den vanligaste gravformen i fullåkersbygderna och storhögarna försvann. Utanför slättbygderna är gravrösen det tydligaste tecknet på bosättning under bronsåldern. I samma områden finns också stensättningar, som består av låga konstruktioner i sten. I slutet av bronsåldern blir rösena mindre. Istället blir gravfält vanligare.