Flyhovs hällristningsområde

Vid Flyhov högg bronsålderns människor in bilder i berget. Än idag kan man se de många figurerna myllra fram över hällarna på Kinnekulle. Totalt finns här mer än 450 figurer på ett tiotal hällar. Det gör Flyhov till Västergötlands största hällristningslokal.
"Yxguden" är Flyhovs mest berömda ristning. Foto: Andrea Grave-Müller

Det var två vallpojkar som 1889 upptäckte hällristningarna när de rev upp en bit av gräset som täckte ristningarna. Notarien Julian Olbers från närbelägna Kållängen fick nys om ristningarna, insåg snart deras värde och rapporterade till dåvarande riksantikvarien, Hans Hildebrand.

Under åren som gått sedan upptäckten har arkeologerna hittat fler och fler bilder på de plana sandstenshällarna på Kinnekulle. Flyhov är Västergötlands största hällristningslokal. Här finns över 450 figurer på ett tiotal hällar. Hällristningar av den här typen är annars ganska ovanliga i Västergötland. Sedan 1950-talet är ristningarna på alla hällar utom en imålade för att besökare lättare ska kunna se dem. Om ristningarna var målade på bronsåldern vet man inte.

Den välkända Yxguden

Hällristningarna föreställer bland annat skepp, människofigurer, solhjul och cirklar. Här finns fotsulor, några ormliknande figurer, en spiral, ett par nätliknande figurer och omkring 300 skålgropar. Ett antal så kallade sliprännor på hällarna är däremot inte gjorda av mänsklig hand, utan av inlandsisen.

Den mest kända ristningen är den som kallas Yxguden – en tre decimeter hög man som har svärd vid sidan, en yxa i ena handen och spretar med fingrarna på andra handen.  Några andra mansfigurer ser ut att ha fågelhuvuden – sådana figurer finns på flera andra platser och brukar ibland tolkas som präster eller schamaner med djurmask.

Skeppsmotivet är ett av de vanligaste motiven. Anledningen kan vara att skeppen hade en viktig plats i mytologin. Skulle man färdas några längre avstånd på bronsåldern färdades man helst till sjöss, och föreställningen att skepp för de döda till dödsriket förekommer på flera platser i världen.

Olika teorier om skålgroparna

Det i särklass vanligaste motivet är dock de svårdaterade skålgroparna, eller älvkvarnarna. Skålgropar förekommer redan på gravmonument från stenåldern, men verkar ha huggits in på hällar och stenar under mycket lång tid. De tolkas ibland som en fruktbarhetssymbol eller en symbol för det kvinnliga könet, men det är inte otroligt att de haft olika betydelse i olika sammanhang och under olika tider.

Långt in i modern tid har folk smort in skålgroparna med fett som ett offer till älvor och andra naturväsen, och än idag kan man se skålgropar där folk har lagt mynt eller blommor.

Att tänka på som besökare

Flyhovs hällristningsområde ligger på privat mark, med boende i närheten. Tänk på att visa hänsyn, parkera på angiven plats och inte skräpa ner.

För att skydda ristningarna är det förbjudet att beträda hällarna.

Litteraturtips

Anne-Sophie Hygen & Lasse Bengtsson: Hällristningar i gränsbygd


 Så hittar du hit

Hällristningarna i Flyhov ligger strax öster om Husaby i Götene kommun. Det är skyltat från vägen mellan Husaby och Kinne-Kleva.

Visa på karta