Trakten kring Segerstad

Falbygden är ett av Sveriges tidigaste jordbruksområden. Här har bedrivits jordbruk sedan stenåldern. Fornlämningarna ligger tätt, så tätt att det unikt i landet.
”Thräffs mejar råg bakom sitt ställe”. Idag är området skogbevuxet. Foto: Erik Thräff 1920, Väste

Här finns en stor mängd brons- och järnåldersgravar, vilket visar att detta var en viktig bygd redan under förhistorisk tid.

Boskapsskötseln har i alla tider haft stor betydelse. Bete skedde på de stora allmänningarna, ”falorna”, stora skoglösa, hedliknande marker på platåbergen Billingen och Mösseberg.

I Falbygden fanns också Västergötlands mest utpräglade storbyar. Bebyggelsen låg ofta i låglänta sluttningar intill källsprång. Gårdarna i de stora byarna var samlade kring en stor byplats, ”bytån” och djuren drevs längs långa fädrev ut på utmarkerna.

Befolkningen fördubblas

Mellan 1750 och 1850 fördubblades befolkningen i Västergötland. Särskilt växte den del av befolkningen som saknade egen jord. Från 1700-talet började byarnas tå- och allmänningsmark att bebyggas med torp och backstugor. Vid Åsle tå, inte långt från Faledreven, finns landets i särklass största område med bevarade backstugor. En miljö väl värd att besöka!

Boskapsskötseln är än idag mycket viktig i Falbygden, främst med inriktning på mjölkkor. Men djuren leds inte längre ut på falorna. Numera växer stora granplanteringar på de gamla hedarna.