Gårdens historia

Åsnebyn omnämns första gången i skrift i ett dokument daterat 20 juli 1380. Där intygar en Torgrim Fågel att han avhänder sig godsen Åsnebyn i Holms socken och Kålungen i Örs socken till Jon Martinsson som ersättning för två hingstar som han stulit från Jon.
Utsnitt ur storskifteskarta över Åsnebyn från 1764. Kartan visar hur gårdarna låg samlade i en by (L

Utsnitt ur storskifteskarta över Åsnebyn från 1764. Kartan visar hur gårdarna låg samlade i en by (LMV, akt O68-55:1).

Fornlämningar visar dock att här har funnits människor längre tillbaks än så. Gravarna i södra av ägorna är från kring Kristi Födelse, vid det som brukar kallas järnåldern.

I den äldsta jordeboken från 1540-talet upptas Åsnebyn som ett helt skattehemman. Det betyder att gården då brukades av en eller flera självägande bönder. Vid början av 1700-talet bestod gården av tre brukningsenheter. Gårdarna låg samlade i en by, norr om den gård som nu är kulturreservat.

Storskiftet splittrar byn

Byns splittrades och gårdarna fick sin nuvarande placering som ett resultat av ett storskifte på skogsmarken, vilket genomfördes på 1790- talet.

På 1880-talet kom Enock Andersson och hans hustru Anna Matilda till Åsnebyn. Deras yngste son Olof Andersson tog sedan över brukningen tillsammans med sin syster Ingeborg. De hade kvar mjölkproduktion till 1970-talet. Vid sin död 1993 donerade Olof gården till Hushållningssällskapet i Norra Älvsborg.