Fornlämningars lagskydd

Fornlämningar har ett starkt lagskydd. Det är förbjudet att ändra, täcka över eller på andra sätt skada en fornlämning. Till varje fornlämning hör också skyddsområde som har ett lika starkt skydd som den fysiska lämningen.

Om fornlämningen ligger olämpligt till, till exempel i ett område där en ny väg ska dras fram, försöker man i första hand att undvika fornlämningen genom att dra om vägen, så att den inte påverkar fornlämningen. Går inte detta, kan man ansöka om tillstånd hos Länsstyrelsen för att få ta bort eller göra ingrepp i fornlämningen. Om länsstyrelsen lämnar tillstånd till borttagande, utförs detta av arkeologer som noggrant undersöker och dokumenterar fornlämningen. Den arkeologiska undersökningen bekostas av exploatören. Tack vare tidigare arkeologiska utgrävningar vet vi idag en hel del om människornas liv under förhistorisk/tidighistorisk tid. Varje fornlämning har dock ofta något nytt att berätta, en pusselbit att ge. Därför är det viktigt att även i fortsättningen undersöka och dokumentera alla fornlämningar som måste tas bort.

Trots lagskyddet kan man ändå oftast använda och bruka den mark där fornlämningar finns, så länge de inte kommer till skada. Avverkningar får till exempel utföras om man kan garantera att inga skador uppstår på fornlämningen. Om fornlämningen finns i eller intill åkermark kan man ofta fortsätta att bedriva det åkerbruk som man alltid gjort. Däremot får man inte plöja djupare eller närmare fornlämningen än vad som tidigare skett.

Som markägare är du skyldig att känna till om du har fornlämningar på din mark och vilket lagskydd som gäller för dessa. Länsmuseet och Länsstyrelsen vet mer om var fornlämningarna finns, hur de ska behandlas och vilka regler som gäller, men du kan även söka själv i FMIS efter fornlämningar på just din mark.