Tvångsvård eller inte

Löpnummer:
2003:22
Diarienummer:
 
ISBN/ISSN-nr:
 
Publicerad:
 
Sidantal:
4
Från mitten av 1990-talet och framåt har en ökning skett av
antalet omedelbara omhändertaganden som inte följts av en
ansökan om tvångsvård enligt lagen om vård av missbrukare
i särskilda fall (1988:870), LVM.
Regeringen tillsatte i juni 2002 en utredning om översyn av tillämpningen av
lagen, LVM-utredningen. I direktiven ingår att undersöka om ökningen av antalet
ej fullföljda ansökningar beror på att lagen i ökad utsträckning används för
tvångsavgiftning istället för motivations- och vårdinsatser i enlighet med lagens
intentioner. Utredningen skall vara klar i december 2003.
Länsstyrelsen beslutade, som ett led i sin tillsyn, att undersöka hur många
omedelbara omhändertaganden enligt LVM som inte följts av ansökan om vård
under 2001 och anledningen till detta. Vid en genomgång av samtliga beslut från
länsrätterna i Vänersborg, Mariestad och Göteborg framkom att socialtjänsten
i 28 ärenden inte ansökt om LVM. Vid genomgång av socialtjänstens akter visade
det sig att anledningen var att det i 23 av de 28 ärendena lämnats samtycke
till frivillig vård. I tre ärenden hade beslutet inte verkställts då missbrukaren inte kunnat anträffas. I ytterligare två ärenden hade ansökan om vård inte kommit in i tid varför beslutet hävdes av länsrätten. Länsstyrelsen har granskat samtliga akter för att få en bild av om och hur
vårdbehovet har tillgodosetts.
Kommentar:
Rapporten är slut