Säldöden på västkusten sommaren 2002

Löpnummer:
2003:10
Diarienummer:
 
ISBN/ISSN-nr:
 
Publicerad:
2003
Sidantal:
10
Regeringen gav i september 2002 länsstyrelserna i Skåne, Halland och Västra Götaland i uppdrag
att redovisa erfarenheterna från arbetet med säldöden sommaren 2002.
I början av maj hittades de första döda sälarna, som misstänktes ha dött av sälarnas motsvarighet
till valpsjuka (PDV), på Anholt i danska Kattegatt och den 30 maj bekräftade Naturhistoriska
Riksmuseet att sjukdomen också drabbat svenska sälar. Totalt är det ca 22 000 sälar som
rapporterats döda i Europa och från Skagerrak och Kattegatt har 7000 döda sälar rapporterats.
Den totala dödligheten i Skagerrak-Kattegatt uppskattas till ca 10 000 vilket betyder att drygt
hälften av sälarna dött.
För att kunna besvara ett antal frågor kring sjukdomsutbrottet organiserade Naturhistoriska
Riksmuseet ett omfattande insamlings- och provtagningsprogram med huvudsakligt stöd från
Naturvårdsverket och särskilda provtagningsteam anställdes. Då kommunerna ansvarar för
renhållning utifrån hygieniska aspekter och därmed samlade in döda sälar upprättades rapporteringsrutiner
mellan kommuner och provtagare. För att möjliggöra provtagning av de sälar
kommunerna samlat in upprättades också speciella uppsamlingsplatser i olika kommuner.
Totalt togs prover från 2262 av de ca 4000 djur som rapporterades från svenska kusten, vilket
gett ett unikt material till forskning om sälar och vissa miljöproblem.
Många kommuner uppger att de hade vissa organisatoriska problem i inledningsskedet, men i
stort sett har kommunernas arbete fungerat bra. Det har dock krävt stora arbetsinsatser och övrigt
ordinarie arbete har i många fall blivit lidande. Några kommuner uppger att de skulle behöva
utarbeta en handlingsplan för denna typ av händelse. Den totala kostnaden för alla kommuner
uppskattas till ca 3.7 miljoner kronor, med mycket stor variation mellan kommunerna.
Eftersom kommunerna klart uttryckt att de förväntar sig en ersättning från staten presenteras
en analys av kostnaderna. Förslag till modeller för hur ersättning i så fall skulle kunna fördelas
ges också. Om kommunernas kostnader sätts i relation till respektive kommuns ekonomiska
förutsättningar eller invånarantal varierar kostnaden med en faktor på ca 2500. Det är
befolkningsmässigt små kommuner med många sälar, bl.a. Båstad, Strömstad och Tanum som
drabbats hårdast.
Kommentar: