Det bästa med Länsstyrelsen: medarbetarna!

Hur ser man på Länsstyrelsen och sitt uppdrag efter nio år som landshövding? Jag tog med den och några andra frågor till Lars Bäckström för en sista intervju och började med frågan om vad som varit det bästa under de nio åren?
Lars Bäckström avtackas. Foto: Misak Nalbandian

– Det är mötet med medarbetarna på Länsstyrelsen, säger Lars utan ett ögonblicks tvekan. Jag har aldrig upplevt en arbetsplats med ett så gott klimat som i Länsstyrelsen. Medarbetarna känns närmast som en grupp engagerade föreningsmedlemmar. Ni bär vidare en stolthet, ända från 1634, i att representera staten, att vara rättvisa företrädare för lagen. Det för man vidare, från generation till generation. Det ansvarsfulla uppdraget, som uttrycks så väl när vi säger "Vi arbetar för individ och samhälle".

När Lars jämför med sina erfarenheter av nio år som lärare: "jätteroligt, men med en och annan trött kollega", 18 år i riksdagen: "ansvarsfullt och viktigt men också med ett riktigt tufft klimat i partipolitiken" och därtill en rad uppdrag i styrelser för Skatteverket, Post- och telestyrelsen med flera – så är det ändå Länsstyrelsen som sticker ut med sina lojala och engagerade medarbetare.

Så vad tar du med dig från åren med Länsstyrelsen?

– Det jag tar med mig är det jag hade med mig, men det har förstärkts och blivit ännu tydligare. Det handlar om insikten att människor har förmågan att utveckla sig själva och att utvecklas som grupp. Ett favoritcitat är Lao Tses "Vi gjorde det själva, vi behövde ingen ledare".

– Projektet Värdegrund är ett exempel på hur lyckosamt och klokt det var att ta med alla medarbetare i processen, så vi fick ett resultat som alla varit delaktiga i. Eller målbilden för Länsstyrelsen – vi är kanske den enda myndighet som vågar säga att man ska ha roligt på jobbet. Värdet av att tillsammans skapa en gemensam värdegrund och tanken att ha roligt på jobbet är insikter som vi försöker sprida det till andra.

– En annan sak jag tar med mig är erfarenheten om att det alltid går att komma överens, om man bara är beredd att ge avkall på sina principer eller idéer. I industrikrisen, när SAAB gick i konkurs, hade vi samhällsaktörer den förmågan och Länsstyrelsen var en viktig kraft i arbetet. Flyktingkrisen 2015 är ett annat exempel. Vi har också klarat av att skapa samsyn kring miljöarbetet i länet med regionen och andra aktörer. Även näringslivet vill vara en del av lösningen, inte en del av problemet. Visst finns det mer att göra, men viljan är tydlig.

Hur skulle du säga att du själv förändrats under de här åren?

– Jag tror inte att jag förändrats egentligen, men däremot har jag nog påverkats av att vara i en så positiv miljö. Den goda andan som finns har varit utvecklande och berikande för mig.

Det framgår att även om 70 timmars arbetsvecka varit regel för Lars lika mycket som landshövding som under tiden i partipolitiken, så har de 70 timmarna ändå vägt betydligt lättare under landshövdingetiden. Något av en belöning, om än med höga krav.

– Ja, säger Lars. Det här ligger verkligen på topp av det jag gjort i livet.

Så vad ska du göra nu?

– Packa, städa, flytta in i ny lägenhet och möblera om – och möblera om gillar jag inte, svarar Lars. Det är tydligt att den sortens förändring inte är hans melodi även om flyttlasset inte går längre än till en lägenhet i centrala Göteborg. Men så ljusnar han:

– Vi ska må bra, Ann-Christin och jag! Vi ska besöka barn och barnbarn, hinna titta på tv, läsa böcker och laga mat åt varandra. Det finns mycket att ta igen efter våra intensiva år och det blir bra att få tid bara för varandra! Ann-Christin har ju också jobbat intensivt, både som förskollärare, som guide på residenset och som landshövdingehustru.

Dessutom fortsätter en rad uppdrag för Lars. Det mest omfattande blir att fortsätta med mottagandeutredningen som ska vara klar i oktober 2017. Därutöver är Lars ordförande i en rad stiftelser och sammanslutningar, främst Thordénstiftelsen och Läcköstiftelsen. Thordénstiftelsen fördelar ca 14 miljoner om året till idrott, kultur och näringsliv i Bohuslän. Läcköstiftelsen, som förvaltar ett av landets främsta besöksmål, ligger honom också varmt om hjärtat.

Du hade säkert ambitioner med ditt uppdrag när du började – har de infriats?

– Ja, det har de! En viktig ambition var att inte förstöra det som fungerade, utan förvalta och bevara det goda arbete som pågick. Visst har vi gjort en del förändringar, men inga stora. Det är svårt att hoppa högre när man redan hoppar högst, men vi har ju gradvis förbättrat våra resultat ännu mer, säger Lars, påtagligt nöjd.

Till sist: vad vill du göra för medskick till Länsstyrelsen nu när du slutar?

– Fortsätt som hittills!

Lars berättar en liten anekdot: En konststudent frågade sin lärare Hur ska man kunna skiljas från en tavla som man lagt så mycket tid och kärlek på att måla? Och läraren svarade Man måste måla en ny tavla!

– Jag ska måla en ny tavla. Till er vill jag säga: Ni har ett väldigt bra staffli. Jag är lite avundsjuk på er som får fortsätta måla den här tavlan. Och jag behöver inte önska lycka till, för jag vet att ni fixar det!

 

/Annika Braide, kommunikationschef