Krisberedskap – för social hållbarhet

Länsstyrelserna i Stockholm, Skåne och Västra Götaland har utvecklat en vägledning för att inkludera sociala risker i risk-och sårbarhetsanalyser i ett förebyggande perspektiv. Utgångspunkten har varit att hitta ett sätt att förebygga social oro i ett mycket tidigt skede, redan på samhällsplaneringsstadiet.

Av tradition har utredning av risk och sårbarhet i vårt samhälle koncentrats till att handla om samhällets funktionalitet som transporter och annan infrastruktur. Arbete har också lagts ner på att förutse och hantera väderrelaterade störningar och naturolyckor. Ett område som ägnats mindre utredning är den funktionalitet som utgörs av människor i vårt krishanteringssystem. Människan är den som ytterst har att hantera kriser, men människors oro kan också utlösa kriser.Omslag på publikationen Krisberedskap – för social hållbarhet

Vi har under de senaste åren sett en oroande utveckling i vissa utsatta områden. Områdena kännetecknas av socioekonomisk utsatthet och en hög grad av arbetslöshet. Oron i områdena drabbar naturligtvis främst de som bor där men det drabbar även samhället i övrigt. En hel del arbete läggs på att hitta metoder som löser de mest akuta problemen. Men det saknas en samsyn och ett arbetssätt som syftar till att lösa problemen på en mer strukturell nivå.

– Jag tror att det vi ser i våra utsatta områden endast är en indikator på ett större och mer spritt fenomen. I arbetet med vägledningen har vi ofta talat om vikten av att människan fungerar och att funktionaliteten är beroende av en hög grad av tillit, säger Eija Suhonen på Länsstyrelsen Västra Götaland som är en av författarna till vägledningen.

Den nya vägledningen som nu publicerats tar sitt avstamp i hur olika livsvillkor i samhället påverkar människors tillit och framtidstro. Goda livsvillkor minskar risken för social oro.

Målsättningen är att vägledningen ska fungera som ett stöd för länsstyrelser, kommuner, räddningstjänst, polis och andra viktiga aktörer i det gemensamma arbetet i att förebygga sociala risker.

Läs mer i Krisberedskap – för social hållbarhet