Muddring

Muddring ska alltid föregås av en anmälan till Länsstyrelsen som bedömer om åtgärderna är anmälnings- eller tillståndspliktiga enligt miljöbalkens bestämmelser.


Muddring. Foto: Länsstyrelsen.

Muddring innebär att bottenmaterial i en sjö, ett vattendrag eller i havet tas bort. Muddring kan ske genom att gräva, spränga eller suga upp material. Skäl till muddring kan vara att öka vattendjupet exempelvis för att öka framkomlighet för båtar eller för byggande. Det kan också syfta till att utvinna material såsom sand och grus eller att ta bort förorenade sediment.

Miljöpåverkan

Muddring påverkar miljön. Eftersom naturligt bottenmaterial avlägsnas ger muddring vanligen upphov till ändrade vattenförhållanden där bland annat strömningsbild och materialtransport påverkas. Livsbetingelser för växt- och djurliv kan förändras påtagligt genom att bottenmaterialet tas bort.

Muddringen påverkar även ett större område än själva muddringsområdet bland annat genom grumling. Muddring ger också tillfälligt upphov till ett ökat läckage av närsalter vilket ökar risken för övergödning och kan på samma gång sprida föroreningar om detta förekommer i sedimenten. Vid muddring av sediment med hög organisk halt kan även svavelväte frigöras med ökad risk för negativa effekter på växter och djur. Det material som grumlas upp förbrukar syre på grund av oxidation av organiskt material, järn och svavel. Vid hög grumlighet minskar även ljusgenomsläppligheten i vattnet, vilket medför minskad fotosyntes och därmed minskad syreproduktion.

Muddring av grundare områden är generellt mer miljöstörande än muddring på djupare vatten, på grund av grundområdenas stora betydelse som uppväxtområden för fisk och andra organismer.

Underhållsmuddring

Om platsen där muddringen ska ske innehar ett tillstånd till vattenverksamhet som fastslår till vilket djup och vilken bredd som muddring får göras, och ni endast planerar att muddra inom detta djup och denna bredd, så betraktas åtgärden som en underhållsmuddring. Detta ska anmälas till Länsstyrelsen enligt 11 kap 15 § miljöbalken.

Om muddringen däremot ska göras på en plats där det inte finns ett tillstånd som fastslår till vilket djup och vilken bredd som muddring får göras, då kan inte 11 kap 15 § miljöbalken tillämpas. För att 11 kap 15 § miljöbalken ska kunna tillämpas för en planerad muddring så räcker det alltså inte att du tidigare har fått ett beslut från Länsstyrelsen för att få muddra på platsen (t.ex. i en anmälan om vattenverksamhet). Planerar du att muddra på en sådan plats så ska du istället skicka en vanlig anmälan om vattenverksamhet till Länsstyrelsen eller ansöka om tillstånd till vattenverksamhet – se mer information om detta nedan.

Vägledning för anmälan

För att få muddra inom ett vattenområde måste du antingen skicka in en anmälan om vattenverksamhet till Länsstyrelsen alternativt ansöka om tillstånd hos Mark- och miljödomstolen. Kontakta oss gärna per telefon om ni är osäkra på om muddringen kan anmälas eller kräver tillstånd. För att Länsstyrelsen ska få in de uppgifter vi brukar efterfråga vid en anmälan, så rekommenderar vi att man använder blanketten för anmälan om vattenverksamhet.

Strandskyddsdispens, andra dispenser och tillstånd

Om platsen omfattas av något områdesskydd kan även andra dispenser, exempelvis strandskyddsdispens, eller tillstånd behövas. Information om detta nås från länken i högerboxen.

Vad gör jag av muddermassorna?

Återvinning/användning

Muddermassor bör ses som en resurs, och möjligheten att återvinna/nyttiggöra dem bör utredas innan man överväger något annat sätt att ta hand om dem.

Muddermassor kan ibland återvinnas genom att de används för anläggningsändamål. Då kan det vara aktuellt att göra en prövning enligt 29 kapitlet 13 § eller 14 § i miljöprövningsförordningen.

Uppläggning/deponering

Om det inte är lämpligt att återvinna muddermassorna bör de tas om hand på land på annat sätt. Vid muddring bör mängden massor och massornas innehåll av vatten begränsas så långt som möjligt så att det förenklar omhändertagandet. Enligt förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd är uppläggning av muddermassor på land anmälnings- eller tillståndspliktigt.

  • Vid uppläggning av mindre än 1 000 ton muddermassor på land ska en anmälan göras till kommunen enligt 29 kapitlet 34 § miljöprövningsförordningen. Eventuellt krävs även strandskyddsdispens.
  • Vid uppläggning av mer än 1 000 ton muddermassor på land krävs tillstånd enligt 29 kapitlet 33 § miljöprövningsförordningen. Ansökan om tillstånd prövas normalt av Länsstyrelsen om det inte har samband med tillståndspliktig vattenverksamhet, då Mark- och miljödomstolen är prövningsmyndighet.

Massornas innehåll av föroreningar är avgörande för hur de kan hanteras. Förorenade sediment ska i första hand tas om hand för behandling och/eller deponering på en deponi som har tillstånd att ta emot denna typ av massor. Muddring av förorenade sediment bör normalt undvikas. Det är ofta bäst att låta förorenade sediment ligga kvar orörda om inte syftet med muddringen är att sanera området. I de fall det finns risk för att de förorenade sedimenten kan spridas bör de dock tas bort.

Dumpning

Eftersom det råder generellt dumpningsförbud enligt 15 kap 27 § miljöbalken ska dumpning övervägas först när det inte finns några andra alternativ. För att få dumpa massor i vattenområde krävs en dispens från dumpningsförbudet vilket söks hos Länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan ge dispens för dumpning i vatten om det kan ske utan att människors hälsa och miljön riskerar att skadas. Förutsättningar som måste vara uppfyllda är att massorna inte är förorenade och att dumpningsplatsen är lämplig för dumpning. Läs mer information om vad en ansökan om dumpningsdispens ska innehålla.