Dumpning av muddermassor

Dumpning är kvittblivning av avfall i vatten. Med avfall avses varje föremål eller ämne som innehavaren vill göra sig av med. Även rena muddermassor så som sten och snö kan vara avfall.

Enligt miljöbalken 15 kapitlet 31§ får ingen dumpa avfall inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon eftersom det kan skada vattenmiljön. Dumpning är förbjuden vare sig den sker från en lastbil på land, från ett fartyg, ett flygplan eller något annat transportmedel.

Även internationella konventioner som Londonkonventionen och Londonprotokollet samt regionala konventioner som Oslo-Pariskonventionen (OSPAR) och Helsingforskonventionen (HELCOM) innehåller bestämmelser om förbud mot dumpning. Sverige är part i alla dessa konventioner och måste därför följa deras regler.

Länsstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten kan ge dispens för dumpning i vatten om det kan ske utan att människors hälsa och miljön riskerar att skadas. Länsstyrelsen i Västra Götalands län prövar dumpningsärenden i länets inlands- eller kustvatten, medan Havs- och vattenmyndigheten är ansvariga för dumpningsdispenser längre ut i havet. Prövningen är avgiftsbelagd. I samband med tillståndsprövning av en vattenverksamhet kan Mark- och miljödomstolen besluta om dispens från förbudet.

Läs om vad en ansökan om dispens till Länsstyrelsen ska innehålla.

Negativa effekter av dumpning

Negativa effekter av dumpning är omfattande grumlingsplymer som kan bildas till följd av ogynnsam strömningsbild samt sedimentation av till exempel muddermassor på fel ställen vilket kan innebära försämrade livsförhållanden för de växter och djur som lever där. Grumling som uppstår vid själva dumpningstillfället kan medföra skada på djur och växter, särskilt om det finns föroreningar bundna i massorna. Exempel på föroreningar är olika tungmetaller och stabila organiska miljögifter.  

Dispens i undantagsfall

För att undvika negativa effekter av dumpning bör avfallet i första hand ska tas om hand på land. Det kan dock finnas speciella situationer där det ändå är bättre att dumpa avfallet i vatten, exempelvis när det saknas bra alternativ för landdeponering eller återvinning, eller när deponering på land kan skada människors hälsa och miljö. Detta förutsätter dock att massorna inte är fororenade och att dumpningsplatsen är lämplig.

Begränsning av dumpningstider

För att minimera dumpningens påverkan på livet i haven, till exempel fiskens lek, tillåts normalt dumpning endast under perioden 1 oktober till 31 mars.

Vad vill man dumpa?

De allra flesta ansökningar om dumpning som kommer in till oss handlar om muddermassor från underhållsmuddring av hamnar eller snömassor från land. Muddermassor från hamnar är ofta förorenade med tungmetaller, organiska tennföreningar (bland annat TBT) som tidigare fanns i båtbottenfärger och förbränningsrelaterade substanser som PAH. Även i snömassor kan det finnas föroreningar.

Acceptabla dumpningsplatser

I normala fall krävs att dumpningsplatsen består av en så kallad ackumulationsbotten (ofta en djuphåla) där massor inte förs bort av havsströmmar eller genom vågrörelser. Rena muddermassor av sand ska däremot spridas ut på grunt vatten inom den dränkta strandzonen så att sanden kan ingå i det stranddynamiska system som genom vågverkan bygger upp och bevarar stranden.

Länsstyrelsen eller kommunen sköter tillsynen av dumpningsärenden. Länsstyrelsen när det gäller muddermassor och kommunen när det gäller snömassor.