Ansökan om dumpning

Vad en ansökan som gäller dispens från dumpningsförbudet ska innehålla skiljer sig från fall till fall. Om ansökan är komplett går handläggningen fortare.

Om du avser att dumpa mycket små mängder rena massor kräver vi i allmänhet mindre av din ansökan. Ta gärna kontakt med oss för att diskutera omfattning och provtagning.

Dessa uppgifter behöver ingå i ansökan

  • Karta/sjökort över området som du vill muddra där mudderplatsen är markerad, samt en beskrivning av platsen.
  • Uppgifter om den volym avfall du vill dumpa, samt en beskrivning av massorna som ska dumpas.
  • En beskrivning av dumpningsplatsen. Beskrivningen kan vara ett sjökort med utmärkta koordinater, samt en motivering till varför du valt denna dumpningsplats. För att vi ska kunna bedöma om platsen är lämplig bör det framgå om botten är en ackumulationsbotten eller inte – den informationen finns hos SGU. Vi behöver också veta hur djupt det är på dumpningsplatsen.
  • För en plats som inte använts tidigare bör följande också redovisas: Eventuellt områdesskydd (Natura 2000, strandskydd m.m.), fiske-, friluftsliv- eller kulturmiljöintressen, verksamheter/anläggningar (VA-ledningar, kablar, militära anordningar etc.), farled m.m. på föreslagen plats. Dumpning får inte heller strida mot kommunens översiktsplan eller andra planeringsförutsättningar.
  • Utredning av andra alternativ, d v s alternativa dumpningsplatser, landdeponering eller nyttiggörande av massorna. Länsstyrelsen anser att avfall i första hand ska återvinnas eller deponeras på land.
  • Planerad tidpunkt för dumpning samt uppgift om hur lång tid aktiviteten beräknas att ta.
  • En redovisning av konsekvenserna på miljön man kan förvänta sig av dumpningen.
  • Status på massorna som ska dumpas, d v s uppgifter om sedimenttyp, sedimentens kornstorlek, organisk halt, torrvikt och föroreningshalter (se nedan vilka ämnen och föroreningar som du bör redovisa). Vi behöver också en beskrivning av provtagningsmetoden, provdjupet i sedimentet, antal prov och en provtagningskarta.

Sedimentprovtagning

Om det finns skäl att anta att massorna som ska dumpas är förorenade så ska alltid provtagning utföras för att fastställa innehållet av föroreningar.

Föroreningar finns oftast i de översta sedimentlagren (0-30 cm). En tumregel är att förorenade finkorniga sediment som leror innehåller mer miljögifter än grovkorniga sediment som t ex sand. Föroreningshalten i sedimenten beror också på sedimentens organiska halt. Många föroreningar binder till organiska partiklar vilket gör att ett sediment med en hög organisk halt ofta har en högre halt av föroreningar bundet till sig. Ytan på partiklarna spelar också roll, ju större yta, desto större chans att föroreningar fastnar.

Vilka föroreningar man bör analysera sedimenten för beror på vilken verksamhet (industriell eller annan) som har bedrivits eller bedrivs i närområdet. Uppgifter om detta och vilka föroreningar man kan förvänta sig kan vanligen fås av Länsstyrelsen eller kommunen. Ta gärna kontakt med oss för att diskutera omfattning och provtagning.

Antal prov och provtagningsdjup ska anpassas till förhållandena på platsen och representera hela muddringsvolymen både i yt- och djupled. Proven ska tas som proppar och minst 2 djup per prov ska analyseras (proven ska inte blandas till s.k. blandprov). Ett tips är att ta ut och spara fler prover från provtagningstillfället än vad som ska analyseras i ett första skede ifall det skulle behövas kompletterande analyser. För mer information se bilaga 2 i Naturvårdsverkets rapport ”Muddring och hantering av muddermassor, Vägledning om tillämpningen av 11 och 15 kapitlet miljöbalken” från 2010-02-18.

Exempel på föroreningskällor

I en hamn och marina kan man t ex förvänta sig att hitta förhöjda halter av det mycket giftiga ämnet TBT. TBT har tidigare använts i båtbottenfärger men är numera förbjudet. Andra ämnen kan vara oljor och förbränningsrelaterade ämnen som PAH.

Utanför pappersbruk och sågverk kan dioxiner och kvicksilver förekomma samt om tidigare klorblekning förekommit också andra klorföreningar. Föreningarna är ofta kopplade till rikedom på träfibrer (s.k. fiberbankar).

Utanför impregneringsanläggningar kan arsenik och klorfenoler förekomma.

Utanför garverier kan krom och kvicksilver förväntas.

Utanför reningsverk kan ett stort antal ämnen förväntas liksom i större hamnar med varvsindustri och andra verksamheter.

Oftast behövs inga provtagningar eller analyser göras när man muddrar i mycket gamla orörda sediment som glaciala leror, morän och isälvsmaterial.

Föroreningar som kan vara aktuella för analys

PCB-kongener; PCB 28, PCB 52, PCB 101, PCB 118, PCB 138, PCB 153 och PCB 180 samt summan av dessa (PCB 7).

Kongener av polycykliska aromatiska kolväten, d v s PAH-kongener; antracen, benzo(a)pyren, fluoranten, naftalen, indeno(1,2,3-c,d)pyren, benzo(b)fluoranten, benzo(k)fluoranten, benzo(g,h,i)perylen, fenantren, pyren, bens(a)antracen och chrysen. (Varje enskild PAH-substans ska analyseras separat eftersom det annars finns risk för att man vid utvärdering baserar summan på andra PAHer än de som avses. Dessutom varierar toxiciteten mellan olika PAHer.)

Tungmetaller; arsenik (As), kadmium (Cd), kobolt (Co), krom (Cr), koppar (Cu), kvicksilver (Hg), nickel (Ni), bly (Pb) och zink (Zn).

Organiska tennföreningar; tributyltenn (TBT), dibutyltenn, monobutyltenn och trifenyltenn.

Irgarol och diuron.