Dumpning av muddermassor 

Det råder generellt dumpningsförbud inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon enligt 15 kapitlet 27 § miljöbalken. För att få dumpa muddermassor i vattenområde krävs en dispens från dumpningsförbudet. Dispens söks antingen hos Länsstyrelsen eller hos Havs- och vattenmyndigheten.

Negativa effekter av dumpning

Negativa effekter av dumpning är omfattande grumling och sedimentation av muddermassor och partiklar på fel ställen. Detta kan innebära försämrade livsförhållanden för de växter och djur som lever på platsen. Särskilt kan negativa effekter uppstå om det finns föroreningar bundna i massorna. Exempel på föroreningar är olika tungmetaller och stabila organiska miljögifter.   

Tillåtna dumpningstider

För att minimera dumpningens påverkan på vattenmiljön och friluftslivet, tillåts dumpning normalt endast under perioden 1 oktober - 31 mars.

Föroreningar i muddermassor

De allra flesta ansökningar om dumpning som kommer in till Länsstyrelsen handlar om muddermassor från underhållsmuddring av hamnar. Muddermassor från hamnar är ofta förorenade med tungmetaller, organiska tennföreningar (bland annat TBT) som tidigare fanns i båtbottenfärger och förbränningsrelaterade substanser som PAH. Utanför pappersbruk och sågverk kan dioxiner och kvicksilver förekomma. Om klorblekning förekommit tidigare så kan också andra klorföreningar finnas. Föreningarna är ofta kopplade till rikedom på träfibrer (s.k. fiberbankar). Utanför impregneringsanläggningar kan arsenik och klorfenoler förekomma. Utanför garverier kan krom och kvicksilver förväntas. Utanför reningsverk kan ett stort antal föroreningar finnas, liksom i större hamnar med varvsindustri och andra verksamheter.

Acceptabla dumpningsplatser

I normala fall krävs att dumpningsplatsen är en så kallad ackumulationsbotten, där massor inte förs bort av havsströmmar eller genom vågrörelser. Ackumulationsbotten utgör områden där finmaterial som lerpartiklar kontinuerligt kan sedimentera, och inte sprids vidare. På en ackumulationsbotten består de översta centimetrarna av sedimentet av löst finmaterial med hög vattenhalt och hög halt av organiskt material. Ackumulationsbottnar finns på djupare belägna bottnar med liten lutning så att utglidning inte förekommer. Om bottenlutningen överstiger ca 5 % (det vill säga 5 m höjdskillnad på 100 m längdskillnad), kan inte finmaterial ligga stabilt (Naturvårdsverket, Rapport 599 Miljöeffekter vid muddring och dumpning).

Rena muddermassor av sand kan däremot spridas ut på grunt vatten inom den dränkta strandzonen. På det sättet kan sanden ingå i det stranddynamiska system som genom vågverkan bygger upp och bevarar stranden.

Ansöka om dispens

Förutsättningar som måste vara uppfyllda för att erhålla dispens är att muddermassorna inte är förorenade och att dumpningsplatsen är lämplig för dumpning. Läs mer om vad en ansökan om dumpningsdispens ska innehålla samt ansökningsblankett.