Ansökan om dumpningsdispens

Vad en ansökan om dispens från dumpningsförbudet ska innehålla skiljer sig åt från fall till fall. Om ansökan är komplett när den lämnas in så går handläggningen fortare.

Dessa uppgifter behöver ingå i en ansökan om dispens:

  • Fastighetsbeteckning för platsen där du ska muddra och markering i karta där mudderplatsen är markerad.
  • Uppgifter om den volym muddermassor du vill dumpa.
  • En beskrivning av massorna som ska dumpas: d.v.s. uppgifter om sedimenttyp, sedimentens kornstorlek, föroreningshalter (se rubrik Sedimentprovtagning nedan) samt organisk halt och torrvikt.
  • Beskrivning av provtagningsmetoden, provdjupet i sedimentet, antal prov, foton på sedimentkärnor och en provtagningskarta.
  • Dumpningsplatsens koordinater.
  • En beskrivning av dumpningsplatsen. Beskrivningen kan vara ett sjökort med utmärkta koordinater, samt en motivering till varför du valt denna dumpningsplats. För att vi ska kunna bedöma om platsen är lämplig bör det framgå om botten är en ackumulationsbotten eller inte (den informationen kan finnas hos Sveriges geologiska undersökning). Vi behöver också veta hur djupt det är på dumpningsplatsen.
  • Utredning av andra alternativ, d.v.s. landdeponering eller nyttiggörande av massorna eller möjliga alternativa dumpningsplatser. Länsstyrelsen anser att avfall i första hand ska återvinnas eller deponeras på land.
  • Planerad tidpunkt för dumpning samt uppgift om hur lång tid aktiviteten beräknas att ta.
  • En redovisning av konsekvenserna på miljön man kan förvänta sig av dumpningen.
  • Om dumpningsplatsen inte använts sedan tidigare ställer Länsstyrelsen normalt krav på noggrannare undersökningar, med avseende på bottentopografi, strömförhållanden, marinbiologi m.m.

Det finns också en blankett för ansökan om dumpningsdispens som du kan använda dig av.

Sedimentprovtagning

Dispens kan endast medges i de fall sedimenten klassas som rena. Om det finns skäl att anta att massorna som ska dumpas är förorenade så ska alltid provtagning göras för att fastställa innehållet av föroreningar.

  • Föroreningar finns oftast i de översta sedimentlagren (0-30 cm) men kan även finnas djupare ner i sedimenten. En tumregel är att förorenade finkorniga sediment som leror innehåller mer miljögifter än grovkorniga sediment som t ex sand. Föroreningshalten i sedimenten beror också på sedimentens organiska halt. Många föroreningar binder till organiska partiklar vilket gör att ett sediment med en hög organisk halt ofta har en högre halt av föroreningar bundet till sig. Ytan på partiklarna spelar också roll, ju större yta, desto större chans att föroreningar fastnar.
  • Vad man bör analysera i sedimenten beror på vilken verksamhet (industriell eller annan) som har bedrivits eller bedrivs i närområdet. Uppgifter om detta och vilka föroreningar man kan förvänta sig kan vanligen fås av Länsstyrelsen eller kommunen (se även under rubriken Exempel på föroreningskällor nedan).
  • Antal prov och provtagningsdjup ska anpassas till förhållandena på platsen och representera hela muddringsvolymen både i yt- och djupled.
  • Proven ska tas som proppar och minst 2 djup per prov ska analyseras (proven ska inte blandas till s.k. blandprov). Ett tips är att ta ut och spara fler prover från provtagningstillfället än vad som ska analyseras i ett första skede, ifall det skulle behövas kompletterande analyser. För mer information, se bilaga 2 i Naturvårdsverkets rapport "Muddring och hantering av muddermassor, Vägledning om tillämpningen av 11 och 15 kapitlet miljöbalken" från 2010-02-18.

Oftast behöver inga provtagningar eller analyser göras när man muddrar i mycket gamla orörda sediment som glaciala leror och morän.

Viktig information om analys och provtagning!

  • Det är viktigt att provtagningen utförs av någon som är certifierad för ändamålet eller har dokumenterad erfarenhet av provtagning. Denna dokumentation ska kunna uppvisas i samband med redovisning av analysresultaten. Vi rekommenderar att man använder en erfaren konsult. Det minskar risken för dyra kompletteringar och att provtagningen och analysen behöver göras om.
  • Analysmetoder och provtagning skall följa svensk standard eller annan godkänd metod.
  • Analyserna skall utföras av ackrediterat laboratorium.
  • Förutom halter av föroreningar ska sedimentprovets organiska kolhalt (TOC) alltid redovisas.
  • Dokumentera provtagningen ordentligt på följande sätt:
    • Ange sedimentparametrar, typ av sediment
    • Foton på de sedimentkärnor som skickas på analys
    • Visa kartor där tagna prover är markerade
  • En rekommendation (ej krav) är att ta lite fler prover som endast sparas (ej analyseras). De fungerar då som reserv, i fall det av någon anledning skulle behöva analyseras ytterligare prover. Det kan inträffa om exempelvis det första analyserade provet är tvetydigt eller hamnar på gränsen för vad som är tillåtet för dumpning. 

Exempel på ämnen som kan vara aktuella för analys

  • Följande PCB-kongener: PCB 28, PCB 52, PCB 101, PCB 118, PCB 138, PCB 153 och PCB 180 samt summan av dessa (PCB 7).
  • Följande kongener av polycykliska aromatiska kolväten, d v s PAH-kongener: antracen, benzo(a)pyren, fluoranten, naftalen, indeno(1,2,3-c,d)pyren, benzo(b)fluoranten, benzo(k)fluoranten, benzo(g,h,i)perylen, fenantren, pyren, bens(a)antracen och chrysen. (Varje enskild PAH-substans ska analyseras separat. Annars finns det en risk för att man vid utvärdering baserar summan på andra PAHer än de som avses. Dessutom varierar toxiciteten mellan olika PAHer.)
  • Följande tungmetaller: arsenik (As), kadmium (Cd), kobolt (Co), krom (Cr), koppar (Cu), kvicksilver (Hg), nickel (Ni), bly (Pb) och zink (Zn).
  • Följande organiska tennföreningar: tributyltenn (TBT), dibutyltenn, monobutyltenn och trifenyltenn.
  • Irgarol och diuron.

TOC-halt (sedimentets organiska kolhalt) ska alltid redovisas. Är ni osäkra på provtagningsområde och vilka föroreningar som bör analyseras? Kontakta gärna Länsstyrelsens handläggare (se kontaktuppgifter i högerboxen längst upp till höger).

Exempel på föroreningskällor

  • I en hamn eller marina kan man t.ex. förvänta sig att hitta förhöjda halter av det mycket giftiga ämnet TBT. TBT har tidigare använts i båtbottenfärger men är numera förbjudet. Andra ämnen kan vara oljor och förbränningsrelaterade ämnen som PAH.
  • Utanför pappersbruk och sågverk kan dioxiner och kvicksilver förekomma. Om klorblekning förekommit tidigare så kan också andra klorföreningar finnas. Föreningarna är ofta kopplade till rikedom på träfibrer (s.k. fiberbankar).
  • Utanför impregneringsanläggningar kan arsenik och klorfenoler förekomma.
  • Utanför garverier kan krom och kvicksilver förväntas.
  • Utanför reningsverk kan ett stort antal ämnen finnas, liksom i större hamnar med varvsindustri och andra verksamheter.