Ranstad

I Häggum i Skövde kommun, Västra Götalands län, drevs under 1960-talet en urangruva med efterföljande uranutvinning ur alunskiffer, det så kallade Ranstadsverket. Verket uppfördes 1961–1965 och var sedan i drift fram till 1969. Under perioden utvanns cirka 200 ton uran. Verksamheten lades ned på grund av sjunkande världsmarknadspriser på uran.

Sedan början av 1990-talet har efterbehandling av avfallsdeponin, dagbrottet och industriområdet pågått. Dagbrottet vattenfylldes och är idag en 2 km långsmal sjö med ett djup på 10–15 meter. De flesta byggnader på industriområdet har rivits och området håller på att omvandlas för småindustri.

Lakrestområdet (avfallsdeponin) vid Ranstad består av rester från alunskiffer som syrabehandlats för att utvinna uran. I den 25 hektar stora deponin finns cirka 200 ton uran och därutöver stora mängder andra metaller. I början på 1990-talet täcktes deponin med ett tätande skikt som ska förhindra att syre och vatten kommer in. Länsstyrelsen har sedan i rollen som tillsynsmyndighet följt hur läckaget på deponin har utvecklats. Läckaget har minskat och förhållandena har stabiliserats. Lakresterna är vittringsbenägna och det är därför viktigt att täckningen förblir intakt för att hindra att det börjar läcka ut metaller i framtiden.

Miljöriskområde

Länsstyrelsen arbetar för att deponin med kringliggande dikes- och dammsystem ska förklaras som miljöriskområde. Som ett led i processen kungörs ett förslag till beslut med tillhörande beskrivning, karta, villkor, kontroll- och skötselprogram. Beslutsförslaget skickas till sakägare och närboende samt olika myndigheter som ges möjlighet att yttra sig innan Länsstyrelsen beslutar.

Till beslutet hör ett antal villkor som framför allt ska förhindra att marken och tätskiktet påverkas. Miljöriskområdet är det första i sitt slag i Västra Götalands län och det andra i Sverige. Området kommer att märkas ut i terrängen och informationstavlor kommer att sättas upp. Området är inte farligt att vistas i vare sig ur strålningssynpunkt eller av andra miljöskäl.

Varför göra ett miljöriskområde?

  • Lakrestområdet är en potentiell miljörisk, som innehåller cirka 200 ton uran men även andra tungmetaller.
  • Den efterbehandling som gjorts på området behöver säkras så den håller på sikt. Lakrestområdet har försetts med en ordentlig täckning för att undvika att syretillförsel sker. Syreinträngning kan ge en ökad vittring och utläckage av tungmetaller.
  • Det behövs restriktioner för området så ingen börjar gräva eller liknande så att täckningen förstörs. De diken och dammar som finns runt deponin behöver också säkras så det kan fortsätta fungera som det gör idag.
  • Miljöriskområde är ett bra sätt att hantera den här typen av områden som inte kan saneras. Gränserna markeras på kartor och uppgifterna skrivs in i fastighetsregistret vilket gör att informationen finns bevarad för framtiden.
  • Genom kontroller kan ökad utlakning upptäckas och åtgärder sättas in.

Mer information

En mer ingående beskrivning av deponin och verksamheten som gett upphov till avfallet finns sammanställd i följande rapport: Underlag för beslut om miljöriskområde för lakrestdeponin vid Ranstad.

Läs mer i kungörelsen


Faktaruta miljöriskområde
Om ett mark- eller vattenområde är så allvarligt förorenat att det med hänsyn till riskerna för människors hälsa och miljön är nödvändigt att föreskriva om begränsningar i markanvändningen eller andra försiktighetsmått, ska Länsstyrelsen förklara området som miljöriskområde.
Miljöbalken 10 kap 10§ (lydelse före 1/8 2007).

Möjligheten att förklara områden som miljöriskområde infördes när miljöbalken började gälla den 1 januari 1999. Utgångspunkten är att ett förorenat område ska efterbehandlas så att det inte längre utgör en risk för människors hälsa eller miljön, men detta är inte alltid möjligt.  På en sådan plats, där föroreningar kommer att finnas kvar för lång tid framöver, kan det behövas olika förbud och begränsningar om hur marken får användas. Då har länsstyrelsen möjlighet att besluta om ett miljöriskområde på platsen.