Ängs- och betesinventeringen

Värdefulla ängar och betesmarker har inventerats två gånger i hela landet av Jordbruksverket och Länsstyrelserna. Dels i Ängs- och betesinventeringen 2002-2004 och dels i Ängs- och hagmarksinventeringen under slutat av 1980-talet och början av 1990-talet.

Mellan 2002 och 2004 inventerades cirka 300 000 ha värdefulla ängs- och betesmarker i Sverige. I perioden mellan 2007 och 2013 fortsatte inventeringen i mindre omfattning med framförallt tillägg av marker men även en del återbesök till marker som inventerats tidigare. Från 2016 fram till 2020 kommer inventeringen att fokusera på att återbesöka de marker som inventerades mellan 2002 och 2004, marker som inte besökts i andra sammanhang sedan 2004 och marker som löper stor risk att förändras.

Datalagring

Resultaten från Ängs- och betesinventeringen finns att hämta på Jordbruksverkets webbplats.

Information från den tidigare ängs- eller hagmarksinventeringen finns lagrad i databaser hos Länsstyrelsen.

Rapporter

Ängs- och hagmarker i Västra Götalands län – vad har hänt på 15 år?

Huvudman

Länsstyrelsen.

Resultat

Det finns idag mer slåtteräng och naturbetesmark jämfört med vad det fanns på 1980/90-talet. Det är dock inte bara så att det har tillkommit några ängar och betesmarker, utan många har försvunnit och andra har tillkommit. Av de betesmarker som fanns då är idag 17 procent så igenväxta att de har förlorat sina värden och ytterligare 15 procent behöver restaureras för att få tillbaka sina värden. Över hälften av slåtterängarna från första inventeringstillfället är idag något annat. De flesta har övergått till betesmarker, men en fjärdedel av slåtterängarna har vuxit igen så att de idag saknar värden eller behöver restaureras.

Antal och storlek på ängar och betesmarker i Ängs- och betesinventeringen, samt de marker som idag inte längre är ängar eller betesmarker.

 

   

Antal Area (hektar)
Ängar 468 512
Betesmarker 5 961 23 843
Restaurerbara - 5 253
Inte aktuella  - 2 805

För att undersöka om de nytillkomna ängarna och betesmarkerna är lika fina som de som har försvunnit, har vi tittat på ett antal kärlväxter som är beroende av att markerna hävdas med slåtter eller bete. De nytillkomna områdena har mindre av dessa kärlväxter jämfört med genomsnittet för alla ängs- och betesmarkerna. Det är växter som försvinner snabbt vid igenväxning som har minskat mest, till exempel kattfot, slåtterblomma och slåtterfibbla. Växter som tål lite mer igenväxning, exempelvis ängsvädd och svinrot, klarar sig bättre och har hittats på fler ställen. Nytillkomna slåtterängar har ungefär samma antal av de utvalda kärlväxterna som äldre slåtterängar, men de riktigt känsliga växterna som kattfot finns det färre av även här.

 

Diagram ängs- och betesmarker 

Flera känsliga kärlväxter försvinner från fler ängar och betesmarker än vad som kommer till av nya områden. För andra arter kompenseras förvunna områden mer än väl av nytillkomna områden.  

 TUVA

I databasen TUVA finns det samlade resultatet från ängs- och betesinventeringen.

 Läs mer

Miljöersättning för skötsel av betesmarker och slåtterängar