Luftkvalitet och miljökvalitetsnormer

Idag släpper vi ut stora mängder luftföroreningar, trots att vi är medvetna om både problemen och riskerna med utsläppen. Däremot är det till viss del andra ämnen än förr som utgör problemen. På denna sida kan du läsa mer om miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram.

Bakgrund

Människans utsläpp av luftföroreningar började redan på medeltiden. I England har det eldats med stenkol sedan 1300-talet och när industrialismen tog fart ökade användningen av stenkol i Europa. Att koleldning gav effekter på miljön uppmärksammades tidigt, men inte förrän på 1950-talet inleddes dagens arbete med luftvårdsåtgärder i Europa och fokus låg då på svaveldioxid och sot.

Sedan slutet av 1960-talet har många åtgärder vidtagits för att minska utsläppen av luft­föroreningar, och som ett resultat av dessa åtgärder blir luften i Sverige allt renare. Trots att denna förbättring har pågått under mer än fyra decennier så kan halterna av flera luft­föroreningar periodvis vara så höga i tätorterna att de är skadliga för människors hälsa och miljön och för kulturvärden och material.

I Västra Götalands län orsakas utsläpp av partiklar från bl.a. transporter, industrier och energiförsörjning. Kväveoxider kommer främst från transporter och energiförsörjning, medan kolväten har sitt ursprung i användning av lösningsmedel, energiförsörjning, transporter och industrier. Luftkvaliteten i Sverige påverkas dessutom av intransport från övriga Europa, t.ex. halter i luft av små partiklar (PM2,5) och marknära ozon.

Miljökvalitetsnormer

Den tidigare starka trenden mot en bättre luftkvalitet i svenska tätorter har under 2000-talet varit svagare. Miljökvalitetsnormer (MKN) för luftkvalitet och miljömålen ska bidra till att luftkvaliteten förbättras. Nivån för MKN regleras i Luftkvalitetsförordningen (SFS 2010:477). Normerna syftar till att skydda människors hälsa och miljön samt att uppfylla krav som ställs genom vårt medlemskap i EU. Miljökvalitetsnormerna är styrande vid planläggning och när myndigheter och kommuner ger tillstånd till företag att bedriva miljöfarlig verksamhet. Kommunerna skall själva, eller genom samarbete med andra, kontrollera att normerna inte överskrids.

Åtgärdsprogram

När en miljökvalitetsnorm inte klaras ska ett åtgärdsprogram upprättas. Huvudsyftet med ett åtgärdsprogram är att klara miljökvalitetsnormerna snarast möjligt. Miljökvalitetsnormerna anger lägsta godtagbara luftkvalitet och hälsoeffekter kan påvisas även vid lufthalter som är lägre än normernas nivåer. För att uppnå god luftkvalitet i ett långsiktigt hållbart samhälle krävs ytterligare åtgärder och är en uppgift där många olika samhällsprocesser måste samarbeta.

På regeringens uppdrag fastställde Länsstyrelsen 2006 ett åtgärdsprogram för partiklar (PM10) och kvävedioxid (NO2) för Göteborgsregionen. Åtgärderna i partikelprogrammet har genomförts med önskad effekt och år 2012 togs beslut om att avsluta åtgärdsprogrammet.

Kvävedioxidprogrammet omfattade åtgärder för att öka framkomligheten och utbudet av kollektivtrafik, informationsinsatser, parkeringspolicy, utvidgad miljözon samt ökade miljökrav vid upphandling av entreprenad och tjänster. Trots att en rad åtgärder och förbättringar gjorts för att minska utsläppen, minskar inte halterna i tillräcklig omfattning. Därför inleddes år 2012 en revideringsprocess av förutsättningarna för ett nytt åtgärdsprogram. Under 2015–2017 har Länsstyrelsen tillsammans med Göteborgs stad, Mölndals stad, Västra Götalandsregionen, Göteborgsregionens kommunalförbund, Trafikverket och Göteborgsregionens luftvårdsprogram upprättat ett förslag till reviderat åtgärdsprogram för kvävedioxid i Göteborgsregionen.

 Uppföljning

Uppföljning av åtgärdsprogram för kväveoxider och partiklar Rappport