Alggifter och blomningar

Algblomning kallas det när växtplankton i vatten förekommer i stora mängder. Det är ett naturligt fenomen som uppträder varje år och i alla sorters vatten. Vissa alger kan vara giftiga och du bör alltid ta det säkra före det osäkra och undvika bad i vatten med synlig algblomning.

Algblomning

Alger är organismer som kan utföra fotosyntes och utgör grunden i havets näringskedja. De mikroskopiska algerna kallas växtplankton och finns alltid i vattenmassan, men under perioder med gynnsamma förhållanden kan vissa av dessa algers tillväxt öka kraftigt. Det är denna massförekomst man kallar algblomning. Algblomningar är ett naturligt förekommande fenomen men har blivit vanligare i och med ökad närsaltsbelastning till havet – övergödning.

Vid en algblomning kan vattnet bli grumligt, färgat och ansamlas i tydliga lager på ytan. De flesta blomningar är helt ofarliga men vissa alger kan producera skadliga gifter som kan innebära hälsorisker för både människor och djur.

Blomningar av giftbildande alger är ett välkänt fenomen över hela världen och förekommer i alla sorters vatten inklusive i svenska hav, men främst i Östersjön. Blomningar av giftbildande cyanobakterier (blågröna alger) i Östersjön inträffar numera regelbundet. Dessa gifter är främst farliga för små barn och husdjur om de får i sig större mängder vatten med alger i, men även vuxna kan bli sjuka, dock i allmänhet mindre allvarligt. 

Algblomning på västkusten

På Västkusten förekommer giftiga blomningar främst av s.k. dinoflagellater, vars gifter kan ge upphov till diarré- eller förlamningsframkallande skaldjursförgiftning vid konsumtion av musslor. Musslorna filtrerar algerna och giftet ansamlas i musselköttet. Gifterna skadar inte musslorna men kan vara giftiga för människa.

För cirka trettio år sedan blommade flagellaten Chrysochromulina polylepis i Västerhavet. I media kallades den ”mördaralgen” eftersom den dödade mycket fisk. Blomningen 1988 var mycket omfattande, och påverkade även bottenlevande djur och växter. Någon lika stor blomning av denna art har inte noterats i Sverige sedan dess.

På sensommaren och hösten sker algblomning av mareld som kanske är den mest spektakulära algblomningen då de frigör ljus vid rörelser i vattnet. Ljusblixtarna orsakas av algernas bioluminiscens (produktion av ljus) och är sannolikt ett sätt att undvika att bli uppäten. I Västerhavet, där fenomenet är vanligast, är det för det mesta dinoflagellaten Noctiluca scintillans som orsakar ljusblixtarna. Under sensommaren eller hösten kan vattnet ibland färgas tegelrött när den ansamlas nära ytan. Detta är encelliga plankton som lever av att äta andra organismer, och är med andra ord ett djurplankton. Arten är inte känd som giftig, men kan (liksom flera andra arter) orsaka fiskdöd genom att syrebrist uppstår vid en kraftig blomning.

Övervakning av växtplankton

Det sker kontinuerligt provtagningar i havsvatten genom regional och nationell miljöövervakning för att studera förekomst, artsammansättning samt halter av eventuella alggifter i Västerhavet. Övergödningen av haven har resulterat i ökad algtillväxt vilket medfört till exempel reducerat siktdjup, ökad utbredning av syrefria bottnar och en förhöjd frekvens av skadliga algblomningar.

På svenska västkusten driver Livsmedelsverket sedan 2001 ett övervakningsprogram för alggifter i musslor. Det övergripande syftet med programmet är att se till att musslor och ostron som säljs i Sverige eller exporteras är säkra att äta. Gemensamma regler inom Europa, i form av EU-direktiv, styr kontrollprogrammets omfattning.

 Tips vid konsumtion av blåmusslor

Det går oftast att få tag på giftfria musslor i handeln. Dessa är kontrollerade och förpackade i påsar med en märkning som talar om skördedatum och varifrån de levererats. Det är alltid viktigt med god hygien vid hanteringen av musslor. Musslorna ska vara levande vid tillagningen. Det kontrollerar man genom att se efter så att skalen är ordentligt slutna eller sluter sig när man knackar på skalet, samt att skalet öppnats efter tillagning. Vilda musslor bör man inte plocka i närheten av lokala utsläpp.

De vanligast förekommande alggifterna som kan finnas i musslor på västkusten kan ge diarré, vilket oftast uppträder en halv till fyra timmar efter förtäring. Detta kan jämföras med en vanlig magsjuka och kräver i allmänhet inte läkarvård.

Om man däremot känner stickningar och domningar runt munnen och i fingrar och tår i samband med musselförtäring ska läkare uppsökas omedelbart. 

InfoWest uppdaterar eventuella förhöjda halter av alggifter i musslor och i vattnet längs kusten under Aktuellt.