Ett rikt odlingslandskap

Odlingslandskapets värden minskar. Arealen åker och antal nötdjur minskar i länet. Variationen i landskapet minskar när gårdarna blir färre och större. Hänsyn till åkermarkens värden för livsmedelsproduktion måste tas vid exploatering. Höga biologiska och kulturhistoriska värden försämras av otillräcklig eller felaktig skötsel.

Cirkel med text: NejCirkel med pil: Negativ Resultat

Västra Götalands län har flest jordbruksföretag och störst areal åkermark i landet men trenden är att åkerarealen minskar och marken fördelas mellan färre och större företag. Arealen betesmark och ängsmark med miljöersättningar minskar troligen, säkrare data kommer kunna fås under 2017, efter att det nya landsbygdsprogrammet fått fullt genomslag. Såväl antalet nötkreatur som antalet företag med nötkreatur minskar något under perioden 2010 till 2015. Antalet företag med får ökar däremot något och det gör även antalet får.

Ekologisk produktion är stabil och vissa produktionsinriktningar ökar. 22 procent av åkermarken är ekologiskt certifierad eller under omställning. 23 procent av länets mjölkkor producerar ekologisk mjölk och 48 procent av länets dikor är ekologiskt certifierade. 25 procent av länets får och 3 procent av länets suggor är ekologiskt certifierade.

Åkermarkens status och fysikaliska egenskaper påverkas kraftigt av regniga höstar och avsaknad av tjäle. Markpackningen ökar, dels genom den naturliga packningen av nederbörden, men också av att det blir färre tillfällen då brukningsåtgärder inte orsakar markpackning.

Försök med bränning som alternativ till slåtter indikerar positiva resultat, men det saknas långsiktiga utvärderingar. Miljöövervakning av slåtterängar visar att 80 procent av de objekt som besöktes 2015 sköts helt eller delvis med slåtter eller bete. Dessa ytor utgörs av områden som ingår i Ängs- och betesmarksinventeringen.

Ängsvallsprojektet inventerar flora och fjärilar på ett femtiotal utmagrade vallar under 2014–2017. Det syftar till att undersöka om rätt skötsel kan öka vallarnas värde för biologisk mångfald. Många vallar som inte har plöjts eller gödslats på tio år eller mer har höga kärlväxtvärden.

Odlingslandskapets fåglar är en av få indikatorer som följer upp utvecklingen på landskapsnivå. Indikatorn visar på en minskning. De olika åtgärdsprogram för hotade arter som berör odlingslandskapet har varierande framgång.

Många landskapselement förloras vid exploatering av åkermark. Möjligheter att söka miljöersättning för skötsel av kulturmiljöer är nu borta. Som en följd av färre aktiva brukare blir ekonomibyggnader på gårdar outnyttjade och i försämrat skick. Det finns inga grunddata om totalt antal ekonomibyggnader i länet och dess skick. Länsstyrelsen känner därför bara till de byggnader som ingått i kulturmiljöstödet eller varit föremål för en restaureringsansökan.

Analys och bedömning

Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Utvecklingen är negativ.

Förutsättningarna för att nå delar av miljömålet beror i hög grad på vilka styrmedel och ersättningsformer som finns tillgängliga, framförallt för skötsel av ängs- och betesmarker med hög biologisk mångfald och värdefulla kulturmiljöer.

Kommunerna har en viktig roll för den långsiktiga och övergripande planeringen av hur mark- och vattenområden används. I översiktsplaner bör kommuner peka ut vad jordbruksmarken ska användas till och hur kulturvärden kan bevaras. Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses genom att annan lämplig mark tas i anspråk. Länsstyrelsen bedömer att kommunerna behöver bli tydligare i sina översiktsplaner kring vad som är brukningsvärd jordbruksmark. Kommunerna behöver även intensifiera arbetet med att undersöka förutsättningarna för att ta annan mark i anspråk för att brukningsvärd jordbruksmark inte ska fördärvas.

Färre, större och mer specialiserade gårdar leder till att landskapet blir mindre variationsrikt och det blir svårare för hotade arter att finna lämpliga miljöer inom spridningsavstånd. Färre betande djur i landskapet ger sämre avbetning eller mindre areal betad mark. Sämre avbetning av markerna försämrar kvaliteten i ängs- och betesmarker med höga biologiska värden. Även för kraftig avbetning vid fel tidpunkt kan ha negativ effekt på rödlistade arter.

Ersättningen för skötsel av kulturmiljöelement är borttagna ur det nya Landsbygdsprogrammet. Effekten syns inte än, men bedömningen är att utan styrmedel är möjligheterna att förbättra skötseln av kulturmiljöelement i landskapet mycket små. Kompetensutveckling och allmänhetens intresse är möjliga vägar framåt.

I den regionala handlingsplanen för Landsbygdsprogrammet finns riktlinjer för hur länet ska prioritera alla insatser. Där vägs aktuella miljökvalitetsmål in. Rådgivningen inom Landsbygdsprogrammet är ett viktigt verktyg för att nå målen inom såväl ekologisk produktion som inom natur- och kulturmiljöområdet. Under 2016 har rådgivningsverksamhet startats upp.

Efterfrågan och konsumtion av, ekologisk mat ökar. Den inhemska produktionen ökar, men inte i samma takt. Det tar tid för producenterna att ställa om vilket återspeglas i att en stor andel av den ökade konsumtionen importeras.

För att nå miljömålet krävs radikala åtgärder. Många bra åtgärder görs redan i dagsläget, men den generella miljöhänsynen inom lantbruket måste höjas. För att en sådan förändring ska bli verklighet behöver processen från tanke till genomförd åtgärd underlättas för varje aktör. Det finns ingen patentlösning. Förhöjda miljöersättningar och pengar för skräddarsydda åtgärder är viktiga pusselbitar. Men minst lika viktigt kommer det vara att hitta effektiva samarbetsformer mellan olika aktörer.

Referenser finns i rapporten för den årliga miljömålsbedömningen.

Referenser och indikatorer på www.miljomal.se

 

 Ett rikt odlingslandskap

Ett rikt odlingslandskap. Illustration: Tobias Flygar.Målet: Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks.