Bosättningslagen

Från och med den 1 mars 2016 är alla kommuner skyldiga att ta emot nyanlända för bosättning. Syftet med lagen är att förbättra nyanländas möjligheter att komma in i samhället och på arbetsmarknaden.

Hur många nyanlända varje kommun ska ta emot beror på kommunens storlek, arbetsmarknadsläge, det sammantagna mottagandet av nyanlända och ensamkommande barn samt hur många asylsökande som redan vistas i kommunen. Regeringens avsikt är att kommuner som har en jämförelsevis god arbetsmarknad, stor befolkning, lågt mottagande och förhållandevis få asylsökande kommer att få ta emot fler nyanlända.

Vilka gäller bosättningslagen?

Bosättningslagen (2016:38) omfattar nyanlända som har beviljats uppehållstillstånd som flyktingar eller annan skyddsbehövande enligt vissa bestämmelser i utlänningslagen (2005:716) samt anhöriga till dessa personer. Anvisningar till kommunerna omfattar nyanlända som vistas i anläggningsboenden och kvotflyktingar.

Migrationsverket har även anvisningsansvar för ensamkommande barn, men det regleras av en annan lagstiftning.

Vem ansvarar för bosättningsarbetet?

Migrationsverket och länsstyrelserna har tillsammans med kommunerna ett gemensamt ansvar för bosättningen av nyanlända. De frivilliga överenskommelser som länsstyrelserna tidigare tecknat med kommunerna om mottagande av nyanlända upphörde i samband med att bosättningslagen trädde i kraft. Migrationsverket ansvarar för anvisning av nyanlända till kommuner.

Läns- och kommuntal

Regeringen beslutar utifrån Migrationsverkets prognos om antalet nyanlända som ska omfattas av anvisningar för bosättning under det kommande året samt fördelningen på länsnivå. Länsstyrelserna fastställer antalet som ska anvisas inom respektive län genom kommuntalen.

Genom att kommunerna i förväg får besked om kommuntal för det kommande året har de möjlighet att planera för mottagandet. Kommuntalen kan revideras under innevarande år efter överenskommelser mellan kommuner inom respektive län eller mellan närliggande kommuner, under förutsättning att kommuntalen sammantaget inte blir lägre än länstalet. Vid stora förändringar i mottagandebehovet kan länstalen revideras, men målsättningen är att så endast ska ske i undantagsfall.

Länstal och kommuntal finns här