Karantänskadegörare på potatis

En karantänskadegörare är en växtskadegörare som kan få stor ekonomisk betydelse i ett visst område.  På potatis finns det tre stycken karantänskadegörare, potatiskräfta samt ljus och mörk ringröta.

Potatiskräfta

Potatiskräfta är en jordbunden sjukdom som orsakas av svampen Synchytrium endobioticum och kan orsaka omfattande ekonomiska förluster för potatisodlingen.

Svampen lever som en parasit inne i potatisplantans celler och får dessa att växa okontrollerat, därav namnet potatiskräfta. Angrepp av potatiskräfta gör att kvaliteten på knölarna försämras, och antalet bildade knölar minskar. Svampens vilsporer kan överleva åtminstone 20 år i jorden även om ingen potatis odlas.

Potatiskräfta betraktas som en mycket allvarlig sjukdom, en karantänskadegörare. Det innebär att misstänkta angrepp ska anmälas till Jordbruksverket eller Länsstyrelsen.

Hur sprids potatiskräfta?

Det viktigaste spridningssättet är med utsädespotatis från en angripen odling, men potatiskräfta kan även spridas på många andra sätt. Vilsporer kan finnas i jord som följer med växter, redskap och skor med mera.

Det viktigaste spridningssättet är med utsädespotatis från en angripen odling, men potatiskräfta kan även spridas på många andra sätt. Vilsporer kan finnas i jord som följer med växter, redskap och skor med mera.

Spridning kan också ske med kompost och annat avfall som varit i kontakt med smittade växtdelar eller jord. Även gödsel från djur som utfodrats med rå angripen potatis kan sprida smitta.

Svampens utveckling och skadebild

Svampen angriper potatisknölarna och ibland även de nedre delarna av stjälkarna. Plantans rötter angrips inte och därför syns inga symtom på blasten. Vid angrepp bildas blomkålslika svulster på potatisen. Svulsterna är till en början vita men mörknar och blir med tiden bruna.

Potatiskräfta - anmälningsplikt

Vid misstänkt förekomst av potatiskräfta är markägaren eller brukaren skyldig att anmäla detta till Länsstyrelsens landsbygdsenhet eller till Jordbruksverket.

Ljus och mörk ringröta - Jordbruksverket beslutar om åtgärder

Arbetet med att utrota sjukdomarna följer gemensamma EU-regler och varje år sker ett omfattande arbete för att spåra och bekämpa sjukdomarna ljus och mörk ringröta.

Vid förekomst av ljus eller mörk ringröta i ett potatisparti beslutar Jordbruksverket om vilka bekämpningsåtgärder som måste vidtas samt följer upp att de beslutade åtgärderna efterlevs.

Ljus ringröta på potatis

Ljus ringröta orsakas av bakterien Clavibacter michiganensis ssp. sepedonicus. Den angriper endast potatis. Sjukdomen finns sedan många år i Sverige, men under senare år i mycket begränsad omfattning.

Den viktigaste spridningsvägen är utsädet. Smittan kan också överleva under flera år som intorkat bakterieslem på ytor av trä, metall, juteväv med mera. En annan smittväg är därför olika maskiner som används i potatisodlingen, liksom sorterings- och packningsutrustning för potatis.

Sättare och potatisupptagare som används gemensamt av flera odlare bör därför rengöras och gärna desinficeras mellan de olika gårdarna. Observera att kyla inte dödar smittan!

Mörk ringröta på potatis

Mörk ringröta orsakas av bakterien Ralstonia solanacearum (tidigare känd som Pseudomonas solanacearum). Bakterien har flera olika raser och i Europa har vi huvudsakligen ras 3.

Mörk ringröta orsakas av bakterien(tidigare känd som). Bakterien har flera olika raser och i Europa har vi huvudsakligen ras 3.

Bakterien kan angripa mer än 200 olika växtslag och ras 3 angriper bland annat potatis, tomat, raps, brännässla, pelargoner och diverse vilda potatissläktingar, som besksöta och nattskatta.

Symptomen på potatis påminner om ljus ringröta. Även mörk ringröta kan förekomma latent, det vill säga utan synliga symptom. Sjukdomen har inte konstaterats i Sverige sedan mitten av 1970-talet. Bakterien förekommer annars övervägande i tropiska, subtropiska och varmtempererade områden i världen.

Mörk ringröta på potatis har fler spridningsvägar än ljus ringröta. Den viktigaste smittvägen är även här utsädet, men den kan även spridas via maskiner, utrustning, ogräs och bevattningsvatten. Bakterierna kan även överleva fritt i jorden, men det är osäkert hur länge de skulle klara sig under svenska förhållanden.