Kundens makt är stor

Vem tar ansvar för det öppna landskapet? Länsstyrelsen har bjudit in tre gästkrönikörer att dela sina tankar i den här frågan. Först ut är Carina Malmer på konsumentföreningen Coop Medlem Väst.
Bild på Carina Malmer

En del saker var kanske enklare förr. Min pappa tyckte att en god middag bestod av kött, sås och potäter. Svenskt kött från butiken och potäter köpte han från någon bonde i närheten, kanske också morötterna. Kantarellerna plockade han själv.

 Nu när jag ska laga mat har jag hur många valmöjligheter som helst. Och när jag kommer till min butik ska jag göra mina val. När jag väl bestämt mig för vad jag ska äta kommer raskt fler beslut. svenskt, KRAV, närproducerat, Svenskt Sigill, Fairtrade, nyckelhål och några märkningar till. Frågorna hopar sig: Hur långt sträcker sig närproducerat egentligen? Har den svenska kossan mått bra under sin levnad? Hur många gånger är morötterna besprutade? Oj, vad KRAV-potatisen är dyr! Hur ska en ensamstående förälder kunna köpa det? Klart de tar makaroner istället.

Vad vet vi om den svenske bondens villkor?

Vi har lärt oss att om vi köper Fairtrade stöder vi jordbrukare i utvecklingsländer så att de får juste betalt för sina varor. Men hur mycket vet vi om den svenske bondens villkor egentligen? En liknande insats kanske kan göras för att rädda vårt kulturlandskap? Att ge fler konsumenter kunskap. Men det är svårt att se hoten när man en sommar har åkt i Sverige och sett de böljande åkrarna och kossorna som ligger och idisslar i Bullerbylandskapet. Eller har besökt Bondens marknad i Haga i Göteborg i skördetid, när det dignar av härliga äpplen och rotsaker.

Fler debatter kan leda till attitydförändring

Jag tror att det viktigaste är fler debatter, att få en attitydförändring till stånd.  Att det inte handlar om att svensk mat är bäst, utan att det handlar om att ha kvar en levande landsbygd. Att människor skall kunna få sin försörjning genom att förse oss med mat. Vi måste också debattera vad ett rimligt pris är på en vara. Det blev en kort debatt när fusket med hästkött uppdagades, alldeles för kort. Debatten handlade tyvärr för lite om varför man blandat i hästkött, den handlade mer om att man gjort det. Sedan var det inte intressant längre, i alla fall inte i media.

Som aktiv i konsumentkooperationen vet jag att många av våra medlemmar är intresserade av att maten vi äter är producerad på ett bra sätt, att man kan lita på märkningarna. Här i Väst har vi korta utbildningstillfällen för våra medlemmar som vill lära sig mer om ekologi bland  annat. Utbildning är en av kooperationens hörnstenar och där kan både konsumentkooperationen och jordbrukskooperationen bli bättre. Kunskap är makt, och kundens makt är ofantligt stor, men makt och kunskap går inte alltid hand i hand.

Carina Malmer, laboratorieassistent och ordförande i konsumentföreningen Coop Medlem Väst  

Carina Malmers gästkrönika ingår i Länsstyrelsens temaserie ”Mat för öppna landskap”.