Fiskare i Bohuslän – yrke med osäker framtid

Tre dagar efter att han slutade nian började Niklas Åhman att jobba som fiskare. Idag är han 20 år och har inte ångrat sig.
– Detta är vad jag vill hålla på med. Men frågan är hur länge det är möjligt, säger han.

​​Vid bryggan i Långevik i Lysekil ligger LL14 Molly. Hon är nio meter lång, vit och blå med överbyggnad. Det är med Molly som Niklas fiskar burkräftor tillsammans med pappa Glenn. Bredvid ligger en något mindre båt, Dolly, helt öppen, som är Niklas egen båt. Med den kan han gå ut och dra lite makrill eller lägga några hummertinor när det är dags. På bryggan kokar Glenn kräftor. Det är en del av dagens fångst. Det mesta är redan beställt och köparna avlöser varandra. Övriga kräftor har de kört till fiskhallen i Lysekils hamn för vidare transport till Göteborgs fiskauktion. När Niklas började som fiskare redan som 15-åring var det tillsammans med pappa och de arbetar alltså fortfarande ihop.
– Det är nästan omöjligt att starta själv, att skaffa båt och utrustning. Bara att registrera en mindre båt kostar 11 200 kronor nu, säger Niklas.  

Krångliga regler

Därtill kommer säkerhetsutbildning, licenser och tillstånd av olika slag. Och allt kostar pengar. Niklas beskriver pappersarbetet och blanketter om än det ena, än det andra som en aldrig sinande ström av nya regler och bestämmelser. Han tycker att mycket är krångligt och retar sig på att den ena myndighetshanden inte alltid tycks veta vad den andra göra.
– I vintras fick vi till exempel veta att vi genast måste skaffa en certifierad våg till sjöboden och väga all fångst innan vi kör den till fiskhallen. Men när vi hade gjort det var det inte alls så bråttom fick vi höra. Och kontrollanten som skulle kolla vågen har vi inte sett till än.  

 

Niklas Åhman, ung fiskare i Bohuslän
Niklas Åhman, ung fiskare i Bohuslän

Ingen egen burlicens

Niklas har också försökt att få en egen burfiskelicens, men fått avslag för att tillgången på kräfta är för dålig – inga nya licenser tillåts. Idag kan en fiskare ha licens på max 800 burar, eller 1 400 per båt om man är flera. Niklas och Glenn har 1 400 burar och drar mellan 600 och 700 burar varje gång de är ute. Och fler vill de inte ha.
– Så om jag fick en egen licens skulle det inte innebära att vi satte ut fler burar. Men med en egen licens skulle jag inte riskera att bli utan jobb om pappa bryter benet och blir sjukskriven, eftersom vi fiskar på hans licens och jag får inte gå ut utan honom. Samtidigt vet han att det finns fiskare som har licenser som de inte utnyttjar. Man ska fiska minst 800 kg på ett år för att få behålla tillståndet.
– Men det är bara att kryssa i en ruta när det är dags att förnya det. Jag undrar om någon kollar det, säger Niklas.  

70 kg en bra dag

Kräftburarna ligger ute året runt. Två gånger om året tas de upp för rengöring. De är länkade 50 och 50. De närmaste finns kanske 10 minuters gångtid ut från Långevik, några ligger en och en halv timma bort. En bra dag drar Niklas och Glenn upp omkring 70 kg havskräftor. Men det varierar väldigt. Hårt väder och is på vintern är förstås en betydelsefull faktor. Men tillgången på kräfta går också upp och ner.
– Jag blir inte klok på vad det beror på. Det varierar så från år till år. 2013 var ett bra år, hittills känns 2014 normalt. I augusti var ungefär 65 procent av kvoten upptagen, så det ska nog ordna sig under resten av året, säger Niklas.  

Skolan inget alternativ

Att han skulle börja fiska var ganska självklart. Gymnasieskolan lockade inte. Att sitta i skolbänken i tre år för att sedan kanske hamna på ett kontor var inget alternativ. Men framtiden känns inte helt säker. Kanske försämras tillgången på kräfta ytterligare – eller så vänder det. Niklas tar en dag i taget och ger sig ut tidigt varje morgon tillsammans med pappa Glenn. Vittjar burarna, agnar dem med sillbitar innan de sätts tillbaka i havet. Väl hemma fyller de i transportblanketter och loggböcker, så allt blir gjort enligt reglerna. Kör backar med kräftor till fiskhallen (vägda, förstås!) och kokar en del hemma på bryggan.
– Förr sålde vi mer rå kräfta direkt till kunderna men nu vill allt fler ha kokta. Kanske för att mina kräftor är så goda, säger Glenn. Niklas ser skeptisk ut. Kanske för att han faktiskt inte tycker om kräftor.
– Nej, jag har aldrig gillat skaldjur. Men fisk är gott!

Niklas tillsammans med sin pappa Glenn

Fakta

Det finns en överetablering i det svenska fisket av räka, kräfta och torsk. Problemet är störst inom räkfisket med stora fartyg, över 24 meter. Det visar en utredning som Havs- och vattenmyndigheten presenterade i somras. Idag finns 475 registrerade fiskefartyg med fartygstillstånd i Västra Götalands län (av knappt 1 300 i hela landet). Både antalet fartyg och företag inom fisket har minskat kraftigt de senaste åren. Däremot har värdet på den fisk som landats ökat något. Den 1 oktober 2014 träder nya regler i kraft som innebär att licenssystemet för yrkesmässigt fiske förenklas och anpassas till EU-rätten. I fiskenäringen i länet, som Länsstyrelsens vattenvårdsenhet arbetar med, ingår också landets största insjöfiske i Vänern samt odlingar av musslor och ostron längs kusten.

Text och bild: Elisabeth Gustafsson 

 

Läs fler artiklar i Länsstyrelsens temaserie ”Arvtagare och nyskapare”.

 

 

 

 Havs- och fiskeriprogrammet 2014-2020