Det är de unga lantbrukarna som behöver stöd

De hittade sin gård strax utanför Vartofta i Västergötland. Byggprojekt och irritation över uteblivna stödpengar avlöser varandra, men det unga lantbrukarparet ångrar sig inte.
– Det är något visst att ha eget, säger Anja Thorsson.
Bild på Anja i ladugården

​​I december är det ett år sedan Anja Thorsson och hennes sambo fick tillträde till Nolgården Slöta. Boningshuset är byggt i början av 1970-talet. Stallar, som är betydligt äldre, och en maskinhall finns också på gården. Och så drygt 50 hektar åker, en del betesmarker och lite skog. – Det är skönt att huset är i gott skick. Det räcker med allt annat som måste byggas om och rustas upp, säger Anja och visar den nygjutna skrapgången vid ladugården. Ett nytt innertak har byggts ovanpå det gamla och i ena delen ska det bli ströbäddar. När de 30 dräktiga kvigorna tas in ska det vara klart. I en annan del av stallet står ett 60-tal djur, mest kalvar, i spaltboxar.

– Kanske inte den bästa miljön, men de funkar bra och vi får ta en sak i taget. Anja har alltid jobbat med djur. Hon gick på naturbruksgymnasium och innan köpet av Nolgården arbetade hon som anställd på en gård med mjölkkor.

– Nu satsar vi på köttdjur, men det var inte självklart. Vi kunde också tänka oss mjölkproduktion, men då hade investeringen blivit så mycket större, konstaterar Anja.

Inget startstöd – det är slut

För det är ändå mycket pengar som banken vill ha i ränta varje månad. Det är få unga lantbrukare som startar med att köpa helt nytt, de flesta ärver eller köper till en befintlig gård. Att dessutom behöva investera i ombyggnader kostar på. Anjas sambo arbetar också utanför gården med sin grävmaskin för att dra in pengar. Anja är hemma med den nyfödda dottern – föräldrapenningen blir också ett tillskott – och tar hand om djuren.

– Vi hade fått positiva besked om att vi kunde få startstöd på 250 000 kronor, men fick avslag. Pengarna var slut för den här perioden. Då blev jag lite arg! Hur ska unga människor våga satsa när förutsättningarna är så osäkra och ändras? Investeringsstödet är också slut, så där finns inget att söka. Gårdsstöd är på gång, men det är osäkert vad som kommer gälla i den nya perioden. – Det är en gåta hur man kan hantera stöd till en så viktig näring på ett så oförutsägbart sätt. Man tappar tron på systemet när man inte vet vad man kan räkna med, menar Anja. Det var säkert tufft att starta lantbruk även för 50 år sedan, men nu är det så få som satsar och så stora enheter som krävs för att kunna leva på dem.

– Därför tycker jag att stödet bör gå till de yngre lantbrukarna och de som producerar, de som vill och vågar satsa, inte till dem som bara sitter på mark och håvar in stöd, säger Anja bestämt.

"Är vi riktigt kloka?"

När verksamheten är fullt utbyggd räknar de med att ha cirka 150 djur och föda upp egna kalvar. Planen är också att vara självförsörjande på foder. Men de tänker inte försöka bli kravbönder – prisskillnaden blir för liten i förhållande till kostnaderna. – Och än är det för mycket ogräs i markerna. Att bearbeta det mekaniskt skulle kosta väldigt mycket diesel, konstaterar Anja. Ibland har hon och sambon frågat sig om de är riktigt kloka som ändå vågar satsa. Det är fullt medvetna om att det är hårt arbete, lite ledigt och en hel del hjälp av familj och vänner som kommer att behövas för att få det att gå runt.

– Men så kommer jag ut till djuren och känner att det är ju det här jag vill hålla på med! Och i somras när vi låg under ett träd här ute så kände vi att vi inte behöver åka på semester. Vi har det gott här.

Elisabeth Gustafsson E Gustafsson
Information AB