Skogstyper

Lövrika barrskogar

Asp, björk, sälg och ek förekommer i varierande omfattning i barrskogar. Det är inte ovanligt att dessa områden med lövträd har gynnats av skogsbränder och tidigare betesdrift. Även i områden som utsätts för översvämningar kan lövträd gynnas. Storleken och åldern på träden varierar stort och större mängder död ved påträffas i regel. Mörk och fuktig miljö ger goda förutsättningar för mossor, lavar och många fågelarter.

 

Skogar nära vatten

I skog som växer vid stillastående eller rinnande vatten är luftfuktigheten ofta hög. Här finns många olika arter av mossor och lavar som är känsliga för uttorkning. I dessa skogar är även växt- och fågellivet rikt. Påverkan av översvämningar och is ger ofta stor mängd död ved. Skogens skuggande effekt längs vattendragen är också mycket viktig för många insekter och fiskar.

 

Kalkbarrskogar

Kalkbarrskogar förekommer sällsynt i skogslandskapet. De ligger i regel längs förutbestämda stråk eller som små "öar" med hög biologisk mångfald i ett i övrigt fattigt barrskogslandskap. Kalken i marken ger särskilda förutsättningar för många specialiserade växt- och djurarter. I fältskiktet finns ofta blåsippa, smultron och violer. Har skogen aldrig kalavverkats finns även goda förutsättningar för ett flertal sällsynta marksvampar.  Mycket höga naturvärden finns i de kalkbarrskogar där gamla träd och mycket död ved förekommer.

 

 Ädellövskog

Med ädellövträd avses alm, ask, avenbok, bok, ek, lind, lönn och sötkörsbär. Ädellövskogar med många gamla träd och mycket död ved har mycket höga naturvärden. Flera olika trädgenerationer finns ofta i samma område. Under träden finns ofta buskar. Dagens ädellövskogar växer ofta på före detta ängar som låg på inägomark eller i skog där djuren tidigare har betat. Även så kallad krattskog med senvuxna, kortvuxna och krokiga träd, ofta ek, har stora naturvärden. En annan typ av ädellövskog är bokskog, där buskar är mindre vanligt förekommande. Många sällsynta växter, lavar, mossor, svampar, insekter och fåglar finns i ädellövskogarna. 

 

 

Bondelandskapets trädmiljöer

Fram till mitten av 1900-talet användes skogen på ett helt annat sätt än idag. Förutom uttag av virke och ved, gav skogsbete och slåtter glesa skogar där solljuset gav bra förutsättningar för olika gräsarter och blommande örter. Dagens ekbackar, björkhagar och hagmarker med stora träd är sådana rester från denna tid. Mest värdefulla är slåttermarker och betesmark där ek förekommer. Stora ekar som står ljust och som innehåller hål kan ha hundratals olika växt- och djurarter knutna till sig. Träd som hamlats, vanligen lind, alm och ask, är särskilt värdefulla för många sällsynta lavar.

 

 

Sandbarrskogar

Skog som växer på sandig mark och som har många äldre träd är särskilt värdefulla. Ofta är det då äldre tall, gran och ek. I dessa områden har avverkning inte skett under senare tid och de har varit trädbevuxna under lång tid. Ovanliga svampar hittas också i dessa miljöer. Många hotade insektsarter gynnas också av solbelysta blottade sandytor. Brandpåverkade skogar har särskilda värden, inte minst för många ovanliga växter och insekter.

 

 Äldre lövrik sog

Stora naturvärden finns i våra äldre lövrika skogar som har lång skoglig kontinuitet. Lövskogar har generellt större ljusinsläpp och mer basiska förhållanden i jorden. Äldre träd dör här av ålderdom eller sjukdom och nya träd växer upp i denna miljö. Träd i olika åldrar och storlekar tillsammans med  olika trädslag ger goda förutsättningar för många hotade arter. Förekomsten av död ved är ofta hög. Konkurrensvaga arter och arter som är starkt specialiserade har här en fristad i ett i övrigt hårt brukat landskap.

 

Brandpåverkade skogar

Idag släcks alla skogsbränder relativt effektivt, inte minst på grund av att stora ekonomiska värden står på spel. Förr i tiden brann det betydligt oftare i våra skogar. Efter en brand dominerade ofta tall. Där branden var kraftig uppstod så kallade lövbrännor, där en ny generation lövträd kunde föryngras. Synliga tecken på att en skog tidigare har utsatts för brand kan vara så kallade brandljud (stamskador på tall som invallats), lågor med brandskador, rester av brända träd och brandstubbar. Platser med stor förekomst av lövträd i en barrskog kan vara tecken på en tidigare skogsbrand.

 

Rasbranter

Skog i blockrika och branta sluttningar. Skogen är ofta naturskogslik eftersom skogsbruk har varit svårt att utföra. Gamla träd som vuxit sakta och död ved förekommer vanligtvis. Rasbranterna innehåller en mosaik av olika livsmiljöer som gynnar många mossor och lavar. Bestånden kan vara alltifrån ensartade barrskogar till mycket skiftande med inslag av asp, ek, sälg och björk.

Äldre naturskogar

Höga naturvärden förekommer i äldre skog som inte har påverkats av avverkningar eller annan skoglig skötsel. Då träden har föryngrats naturligt finns ofta stora variationer i storlek och ålder. Gamla träd är vanliga i dessa skogar. Ett annat kännetecken är den stora mängden död ved i form av både liggande och stående döda träd. Hålträd, ett flertal olika vedsvampar och lavar och mossor som annars inte är så vanligt förekommande i vårt skogslandskap, finns ofta i dessa äldre naturskogar.

 

Se fler bilder i bildspelet nedan, gör så här:

Byt bild genom att klicka på knapparna under bildspelet.

Foto: Länsstyrelsen.