Mias äventyr

Mia Bisther. Foto: Anna Bisther.

Hej på er vänner,

Jag heter Mia och jag arbetar som spårare åt Länsstyrelsen. Jag åker ut och tittar på spår av rovdjur som människor rapporterar in till Länsstyrelsen. Jag försöker reda ut vem spåren tillhör, hur många djur det varit och lite vad de gjort. Ibland kan spårningarna bli långa. Jag kan få pulsa i djup snö, klättra upp och ned för branta berg eller titta på resterna efter ett dödat byte som älg eller rådjur. Det är alltid är lika spännande att försöka lista ut vad rovdjuren har haft för sig ute i skogen! Mitt arbete som spårare börjar i stort sett så fort den första snön har kommit. Här kan ni följa mina äventyr ute i markerna.

2014-02-06

Nu har det börjat töa rejält, så kommer det inte mer snö snart blir det svårt att spåra! Idag fick jag sällskap av min syster Anna och hennes hund Gaya i skogen. Vi ville se om vi kunde hitta vargspillning (bajs). Om vi hittar spillning samlar vi in den i provrör och skickar bajset för noggrann undersökning. Genom att undersöka bajset kan man få reda på vem vargen är släkt med och varifrån den kommit, till exempel att den är släkt med en vargflock i Värmland. Då måste ju vargen vandrat ifrån Värmland för att välja att bosätta sig här i Västra Götaland. Tänk vad man kan göra med bajs!

Harsoår. Foto: Mia Bisther.Vi hittade tyvärr inget bajs den här gången. Däremot var det massor av andra spår (även några mycket gamla vargspår). Vi såg spår från älg, rådjur, ekorre och hare. Harspår känner säkert många av er igen. De två översta spåren (som är lite större) är harens bakfötter och de mindre spåren under är från framfötterna. Eftersom haren skuttar fram så hamnar alltid spåren från bakfötterna före framfötterna.

 

 

 

 

 

Hunden Gaya. Foto: Mia Bisther.Hunden Gaya tyckte det var jättespännande att få vara med och leta spår. Hon körde ned näsan i alla älgspåren hon hittade. Jag tyckte att det var lika spännande att se hur Gayas spår skilde sig åt från vargspår. Hennes tassar är ju precis lika stora som vargens tassar (10 cm). Men eftersom Gaya vet att hon får mat av matte och husse kan hon springa runt och lukta på älgspår, rulla sig i snön och skutta runt och leka. Det gör sällan vargar eftersom de måste skaffa sin egen mat, då måste de vara sparsamma med energin så de orkar jaga sina byten.   

Nej, nu får vi hålla tummarna för att det kommer mer snö!

Tack och hej, leverpastej…

Mia    

 

2014-01-30

Så har äntligen snön kommit! Jag har varit ute och spårat två vargar tillsammans med en spårare som heter Ulf.  Det var ganska gott om snö, solen sken och temperaturen låg på tre minusgrader. Alltså en mycket bra dag för spårning!

När det har kommit mycket snö väljer oftast djur (inte bara vargar) att gå i varandras spår. Det blir liksom lättare att gå då.  När vi först såg spåren trodde vi därför att det endast var spår efter ett ensamt djur, men mycket snart kunde vi se att det var spår efter två vargar.

Ulf spårar. Foto: Mia BistherDe hade stannat och kissat båda två på flera ställen. Så gör vargar när de markerat sitt revir. Det vill säga de talar om att detta är deras område och att främlingar gör bäst i att hålla sig borta. Ni som har hund hemma (eller känner någon som har hund) vet ju att hundar är mycket intresserade av att lukta på varandras kiss.  Men för hunden (och vargen) är det inte bara kiss utan lite som att läsa tidningen. Genom kisset får de veta vem som varit på platsen och när. Dessutom får de reda på om det var en hona eller hane som var där.

Nåja, tillbaka till våra vargar! På ett ställe kunde vi se tydliga spår efter två legor. Legor ser ut som runda märken i snön där vargarna legat och vilat en stund.

Lega. Foto: Mia Bisther.

Så här ser en lega ut. Mitt i legan syns även ett tydligt tassavtryck!  

Här har vargarna kissat (båda två) mot en liten gran utmed en plogad väg. Vi trodde först att det var någon som hade varit ute och rastat sina hundar!  

Liten gran. Foto: Mia Bisther.

Det är ju inte bara stora djur som är ute och rör sig i snön på vintern. Förutom vargspår, hittade vi massor av spår från rådjur, älgar, rävar, harar, fåglar men också ”pyttespår” från små gnagare.  Spår efter just gnagare (sorkar och möss) är ofta mycket små och ganska söta. Ibland syns även tydligt spår efter deras små svansar!

Spår. Foto: Mia Bisther

Efter flera kilometers pulsande i snön efter vargarna kom vi till slut fram till en sjö. Eftersom isen inte var tillräckligt tjock för oss att gå på, valde vi att säga hej då för denna gång.  Sen blev det en lång vandring tillbaka till bilen, men vi kände oss ändå mycket nöjda med dagens spårning.

Tack och hej, leverpastej!
Mia

 

 

 

 

 

11 november

Idag har jag fått min nya ”åtel-kamera”! Vad är då en åtelkamera, jo det är en kamera som tar bilder (även i mörker) när något rör sig framför kameran. Tanken är att jag ska sätta kameran i ett träd riktad mot till exempel ett dött rådjur. Sen kan jag nästa dag se vilka djur som varit framme och ätit av rådjuret. Det blir lite som att spionera på dem även om natten! Ibland har vi på sommaren lyckats få se att det fötts valpar i ett vargrevir genom att sätta upp en kamera. Till exempel förra sommaren på Kynnefjäll, då lyckades Jimmy (en av våra spårare) filma fyra valpar!

8 november

Nu börjar det snart bli dags att ge sig ut och spåra igen. Åh vad jag väntar på snön! I helgen fick jag lite julkänning då vi var flera spårare som stod med Länsstyrelsens fina Rovdjurslåda på julmarknaden på Hunneberg. Det var roligt att prata om rovdjur med alla er som hade vägarna förbi.

Rovdjurslådan på Hunneberg. Foto: Mia Bisther.

22 januari

Idag var det kallt ute, mellan 10 och 12 minusgrader. Idag har vi varit i Munkedal och spelat in ett avsnitt av en informationsfilm som jag gör tillsammans med en naturfilmare som heter Ulf. Ulf jobbar också som spårare precis som jag. Vi fick hjälp av ytterligare en spårare (Jimmy). Han hade hittat spår av en lodjurshona med två ungar vilket var precis vad vi behövde för att filma! 

Lo med ungar. Foto: Gillis Persson.

Informationsfilmen ska handla om vad som händer när man hittar ett spår efter ett rovdjur. Jag tror att ni alla kommer att gilla den när den är färdig.

Ha det gott så länge, så hörs vi snart igen.

Tack och hej, leverpastej!
Mia

21 januari

Idag har jag varit runt och letat spår. Eftersom det inte kommit in några rapporter från detta område så tog jag bilen och körde runt och letade. Jag ville se om en varg eller ett lodjur hade passerat vägen någonstans. Då hade jag stannat bilen och fortsatt spåra till fots (eller med skidor). Vi brukar säga att vi är ute och ”snokar”. Tyvärr hittade jag inga spår.

 

18 januari

Den här dagen blev en mycket konstig dag. Jag var på väg ut i skogen för att leta efter en familjegrupp av lodjur när telefonen ringde. De hade sett varg i ett bostadsområde inne i Göteborg. Så den här dagen blev allt annat än en stillsam tur i skogen! När jag kom ned till Göteborg träffade jag Anna som sett vargen när hon hade lämnat sitt barn på dagis och var på väg hem igen.  

Sen kom TV och tidningsreportrar och nån från radio och ställde massor av frågor. Sedan ringde min telefon var 5:e minut i två hela dagar. Men vargen vände om och gick tillbaka ned i Halland igen. Pust!  

17 januari

Katten Wilma. Foto: Mia Bisther.Nu har äntligen snön kommit och jag längtar efter att få komma ut i skogen och se vad alla djuren har haft för sig. Tyvärr måste jag ge mig till tåls lite till. Det måste sluta snöa och gå lite tid så att djuren hinner röra lite på sig. Tills dess roar jag mig med att se vart min katt Wilma egentligen går när hon försvinner ut och inte ligger och drar sig i barnens säng.  Spåren efter hennes små, runda tassar försvinner ned för trappen och vidare in under grannens uteplats. Jag undrar om hon letar efter möss där? 

Spår efter katten Wilma. Foto: Mia Bisther.Ute i skogen brukar de vilda djuren hålla sig stilla när det snöar som mest. Vargar och lodjur lägger sig ofta stilla i så kallade legor. Ibland när jag är ute och spårar så hittar jag spår efter en sådan lega. De ser ut som stora runda gropar i snön där djuret har legat still och kurat ihop sig. Snön smälter då under deras varma kroppar, och formar de runda groparna.