Fiskevårdsåtgärder för lax

Viktiga och prioriterade fiskevårdsinsatser inom Länsstyrelsens fiskevårdsarbete är åtgärder som förbättrar laxfiskars möjligheter att vandra fritt inom sina naturliga utbredningsområden.

Laxen reproducerar sig naturligt i ett tiotal av länets vattensystem. I storleksordning svarar länets vattendrag för 30 procent av den svenska smoltproduktionen av atlantlax. Om biotopförbättringar, byggandet av fiskvägar och förbättrade vattenförhållande genomförs samtidigt som återvandringen av lekfisk förbättras beräknas produktionen av laxsmolt i länets vattendrag kunna öka med ca 40%.

Ett av de allvarligaste hoten mot lax och havsöring är försurningen av sjöar och vattendrag. För att säkerställa nuvarande produktion av lax och havsöring måste kalkningen fortgå. Effekterna av övergödning, exempelvis överslamning av lekbottnar och syrebrist, bidrar till försämrade reproduktionsmöjligheter för lax och havsöring. Ett annat mycket allvarligt hot mot laxfisk är förändringar av vattendragens naturliga vattenregimer som orsakas av vattenuttag, regleringar för kraftändamål och dikningar.

Exempel på konkreta fiskevårdsåtgärder är byggande av fiskvägar och utrivning av dammar och andra artificiella hinder. Utrivning av en damm vid Lekvad i Viskan och en fiskväg förbi en damm i Lindomeån är några exempel på konkreta åtgärder där fiskevårdsinsatserna förbättrat och utökat reproduktionsarealerna för lax.

Atlantlax i sin naturliga miljö, Fotograf: Grahn

Laxen leker på sten- och grusbotten i vattendragen under oktober-december månad. Laxungarna lever vanligtvis i två år i vattendraget, därefter vandrar de i april-maj ut som smolt till Atlanten. Här stannar de under sin snabba tillväxtperiod (1-3 år), för att sedan återvända till födelsevattendraget för lek. Några av laxstammarna, exempelvis de i Enningdalsälven, Örekilsälven och Säveån, betraktas som ursprungliga och bedöms mot denna bakgrund ha ett mycket högt skyddsvärde.

Laxens höga bevarandevärde är ett av motiven till att dessa älvar är utpekad som ett riksintresse för naturvården och ingår i nätverket för Natura 2000-områden. Den årliga laxsmoltproduktionen i länets vattendrag har skattats till drygt 60 000. Säveån, Örekilsälven och Viskan svarar tillsammans för ca 80 procent av denna produktion.

Göta älv hade innan kraftverksutbyggnaden en betydande produktion av vildlax. Sedan en lång tid tillbaks sätts årligen laxsmolt ut i Göta älv som kompensation för den skada som kraftverksutbyggnaden har orsakat på laxbeståndet.