Bevarande av flodkräftan

Flodkräftan är den ursprungliga kräftarten för Sverige. Arten har på grund av den kraftiga minskningen blivit uppflyttad till hotkategorin starkt hotad på Artdatabankens Rödlista.
Flodkräfta och signalkräfta; Fotograf: Lars Molander

För att säkra flodkräftans långsiktiga överlevnad har Fiskeriverket och Naturvårdsverket tagit fram ett åtgärdsprogram för bevarande av flodkräfta 2008-2013. Det långsiktiga målet är att säkra flodkräftans långsiktiga överlevnad och ett uthålligt fiske på flodkräftor i Sverige.

Det fanns ca 30 000 bestånd av flodkräfta (Astacus astacus) i Sverige vid 1900-talets början. Främst på grund av kräftpest (Aphanomyces astaci) och miljöbelastning, finns endast 3 procent av dessa bestånd kvar idag.

Kräftpest

Det största hotet mot arten i Sverige idag är kräftpesten som på grund av utplantering av den för Sverige främmande arten, signalkräfta, spridit sig snabbt över framför allt landets södra del. Signalkräftan är mer motståndskraftig mot kräftpest-svampen än vad flodkräftan är. Kräftpestsporer som flyttas från ett vatten till ett annat med kräftor eller redskap och agn kan på mycket kort tid slå ut ett helt vattenområdes bestånd av flodkräfta. Andra hot mot flodkräftan är försurning och hänsynslös vattenreglering.

Om du hittar döda kräftor och misstänker kräftpest, är det viktigt att så snart som möjligt få en bekräftelse på om det verkligen är kräftpest för att kunna begränsa spridningen. Du kan läsa mer om hur man går tillväga på Sveriges Veterinärsmedicinska Anstalt (SVA).

I länet finns fortfarande ett relativt stort sammanhängande område med flodkräftbestånd kvar i Dalsland och därutöver förekommer restbestånd i andra delar av länet, framför allt i sjöar belägna i vattensystemens övre delar dit kräftpesten inte spridits. Observera att det krävs tillstånd av Länsstyrelsen för att plantera ut och flytta kräftor.