Hummern - havets svarta guld

Hummern (Homarus gammarus) är vanlig i Europa från den engelska kanalen till Norra Norge, men förekommer även söderut till Marocko, Medelhavet och Svarta havet.
Hummerfångst, Foto: Lars Molander

Kunskapen om det svenska beståndets storlek är begränsad då största delen av fångsten tas av fritidsfiskare som inte för statistik över redskapsantal och fångster.  Hummern får endast fångas med hummertinor. Den kallas även ”havets svarta guld”, då den är blåsvart till färgen men vid kokning blir den röd.

Hummerpremiären som infaller den första måndagen efter den 20 september är en viktig händelse i kustsamhällena. Bland annat på grund av att hummern är en värdefull fångst som betingar ett högt pris. Läs om regler för hummerfisket

Hummern är ett tiofotat kräftdjur som lever på cirka 2-40 meters djup på stenig och hård botten. Som vuxen rör den sig inte över några större områden och märkta exemplar fångas vanligen högst 4-5 km från märkningsplatsen.

Humrar kan bli upp till 75 cm långa (>4 kg) men exemplar över 30 cm är numera sällsynta (ca 1 kg). De vuxna humrarna ömsar skal 1-2 gånger per år och växer 1-2 cm per gång.

Hummern har ganska stränga temperaturkrav. Blir temperaturen under 5 grader äter den inte och vid 20-22 grader dör den. För fortplantning kräver den minst 15 grader och vatten med marin salthalt. Parningen sker på sensommaren omedelbart efter skalömsningen och följande sommar befruktas äggen samtidigt som de släpps. Hummern blir könsmogen vid 5-7 års ålder, honorna är då mellan 21-23 cm och hanarna är något mindre.

Hummerns två stora klor är olika både till utseende och funktion. En är anpassad till att fungera som krossverktyg, den andra till ett fint plock- eller skrapinstrument. Hummern är aktiv på natten och lever av alla slags bottendjur (musslor, sjöborrar och snäckor) som krossas med den kraftiga krossklon men också av as och svagare artfränder.