Berikning för hund i hundgård

Här kan du läsa mer om att ha hund i hundgård, bland annat finns mer utförliga tips på berikning.

Berikning

Det finns en del regler för hur hundgården ska vara berikad. Berikning som begrepp innebär att i syfte att öka djurs välfärd tillföra eller förändra något i djurs miljö som stimulerar dem till att utföra naturliga beteenden. Vad innebär då det?

Jo, du ska se till att hunden har något att göra och att den kan aktivera sig den tid den vistas i hundgården.

Egentligen är det bara fantasin som sätter gränser och att det inte får finnas risker att hunden gör sig illa på det du plockat in i hundgården.

Det som är reglerat och föreslaget i lagstiftningen är:

Siktbarriärer (eller vägg med ett annat ord) ska finnas för minst 1/3 av rastgårdens längd, om du har två hundgårdar bredvid varandra. Man kan även ha en extra liten vägg någonstans i rastgården för att ”skapa rum”. Dessa ger djuren möjlighet att komma undan varandra eller leka gömme. Tänk så enkelt: att sätta upp något som djuren kan springa runt (stockar, stenar etc.) vilket både kan skapa lugn och ro men även inbjuda till lek. Tunnlar är poppis, dels att ligga i dels att springa i. Tänk bara på att vissa hundar gärna vaktar tunnlar som sina egna så ingen annan får komma in och kan vara en risk för bråk om hundarna har sådana tendenser mot varandra. En siktbarrär kan även vara en buske som också erbjuder växtlighet samtidigt.

Det ska alltid finnas en upphöjd liggplats, som ger djuren möjlighet att komma uppifrån marken och därigenom få en bra kontroll över sitt område och möjlighet att ligga utan att markens kyla kommer åt dem ska det finnas. Liggplatsen ska vara minst 0,5 m eller hundens mankhöjd. Det är bra om hunden kan stå under den för att kunna söka såväl skugga som skydd. Har man mindre hundar tillsammans med större, kan man behöva ha en trappa eller bräda som den mindre hunden kan gå upp på.

Växtlighet eller stolpar att markera på är populärt för en del. Något att rulla sig i, på som luktar gott/illa beroende på vem som talar! Studier av hundars reaktion på dofterna kamomill, lavendel, rosmarin och pepparmint har visat att dessa dofter kan ha stor påverkan på hundar. Hundarna i studien blev lugnare, skällde mindre och vilade mer då de utsattes för doft av kamomill eller lavendel, och blev mer aktiva av att utsättas för doften av rosmarin och pepparmint. Studien antyder att dessa fyra dofter kan användas för att få hunden mer eller mindre aktiv, och på så sätt öka dess välfärd.

Hållbara, gärna manipulerbara leksaker. Det kan till exempel vara ben att gnaga på, något att ha dragkamp om, bollar med mera. Leksaker som bara ligger där blir ingen glad av och de blir snabbt tråkiga. Du kan till exempel hänga upp dem i ett snöre för att skapa rörelse så kan de stimulera lite längre. Det kan tom vara ett elastiskt snöre med svikt så när hunden släpper åker den upp igen. En gammal strumpa med något trevligt innehåll eller ett paket som man får öppna för att komma åt frukosten är andra förslag.

Möjlighet att gräva är också populärt. En sandhög där du gräver ner ett smaskigt ben som hunden kan gräva upp ger dubbel utdelning, både för näsan och för magen! Att använda näsan är ju något av det viktigaste för våra hundar. Detta kan du utnyttja och berika så som man ofta gör på Zoo. ”Plantera” dofter av olika saker i hundens omgivning, det kan vara att någon ny krydda strös ut, att man gömmer maten, istället för att servera den i en skål, att man gör isglassar att gnaga på med något smaskigt (överblivet korvspad, blodsaft från när ni ätit lever eller liknande). Du kan också sprida ut frukosten i hela rastgården så hunden får leta upp den med näsan. och låta hunden prova på och undersöka olika födotyper som de sällan eller aldrig får, såsom frukter och bär, råa ägg eller kokt ägg med skalet på.

Det man kan säga ingår i regelbunden ommöblering av rastgården innebär att flytta runt på det som finns där för att skapa en ny spännande miljö.

Den bästa” leksaken” är förstås en kompis så att hunden får social kontakt med ett annat djur under sin tid i hundgården. Kravet för hundar som hålls i rastgård är ju att de ska ha social kontakt med människor några timmar varje dag. En artfrände(annan hund) kan i viss mån ersätta detta. Du kanske kan samarbeta med grannen så era hundar kan vara med varandra när du arbetar.

 

Therese Eriksson har skrivit mer om berikning i sitt examensarbete Berikning för tanhumd (Canis familiaris).

 

Vad behöver just din hund?

Till sist: Hunden ska förstås inte bli stressad av allt du hittar på och inte heller bli uttråkad i hundgården. Den som känner din hund bäst är förmodligen du och du kan därför anpassa varje ny aktivitet så den passar just din hund. För mycket aktivitet - och för lite - kan leda till stress.

Det gäller att hitta ett mellanläge som passar individen och gör den harmonisk och välmående. Man får helt enkelt resonera kring hur pass aktiv typ av hund man har, hur mycket eller litet man aktiverar och berikar i nuläget, och utifrån det försöka avgöra om berikningen bör ökas, minskas, eller bestå i den omfattning den har i nuläget.

De beteendeförändringar som kan ses som stressymptom varierar från hund till hund. Genom att ge akt på din hund och uppmärksamma hur den beter sig i olika situationer, på olika tider under dygnet finns en möjlighet att läsa av eventuella beteenden som kan indikera att hunden lever under stress.

Några beteenden som kan tala om för dig att hunden är stressad är till exempel:

  • överdriven aggression,
  • förstörelse av saker (vanligt att de biter sönder liggunderlag och drar ut all halm ur kojan),
  • stereotypier (att hunden vankar av och an utan mål tills det blir en upptrampad stig i rastgården),
  • apati (att hunden ligger helt sysslolös och inte bryr sig om nåt),
  • hyperaktivitet (kan till exempel vara att hunden vaktar på och bär stenar, biter i staketet och så vidare),
  • självskadebeteenden (såsom att bita sig själv eller slicka tills det går hål på en viss fläck).

Storlek på hundgården

Det finns minimikrav för hur stor en rastgård ska vara. De finns angivna i lagstiftningen (L102).

Tänk på att djurskyddslagen är lägstanivå, och att större utrymmen alltid är bättre för hunden!

Inomhusutrymme

Så fort du har tänkt hålla din hund i rastgård måste den ha tillgång till ett inomhusutrymme. Hur ska den annars kunna söka skydd om det blir slagregn eller gassande sol? Detta kan vara ett hål i väggen så den kommer in i ett hus eller en koja. Det viktiga är att utrymmet är isolerat och möjligt att vid behov värma upp. Det ska vara konstruerat så att det skyddar mot blåst, direkt solsken, nederbörd, kyla och fukt. Om det är en koja som inte är för stor kan hundar av vissa raser klara sig utan uppvärmning om kojan  är försedd med en vindsluss så det inte kan blåsa rakt in och att det finns en dörr eller liknande som gör att värmen som hunden avger stannar kvar i kojan.

Kravet på inomhusutrymme gäller inte om det rör sig om stora rasthägn där hundarna är några timmar  per dag för att springa av sig.

Liggplatsen ska vara försedd med något mjukt liggunderlag som hunden kan bädda med. En del använder halm, andra filtar. Det viktiga är att du ser till att hålla det rent och torrt.

Bra mark

Marken ska vara så dränerad att den inte blir sörjig under normala väderleksförhållanden. Underlaget ska vara av sådant material att hunden obehindrat kan gå på det till exempel sand eller mindre grus. Har du inackorderingar kanske det är lämpligare att du har möjlighet att spola av ytan för att kunna hålla riktigt rent.

Rastning utanför rastgården

Du måste också se till att hunden rastas utanför rastgården varje dag. Då ska den aktiveras och få sitt behov av kontakt, motion och träning tillfredställt. Det är inte lämpligt att hålla hundar på ett ställe man inte bor och bara åka dit och ge den mat och tillsyn. Tänk på att kravet för tillsyn över hundar (och katter) är två och inte en gång per dag som är fallet för många andra djurslag. Detta just för att man bedömer att djuren ska få möjlighet att umgås med någon annan än sig själv vid flera tillfällen per dag eftersom den ju är ett flockdjur som för att må bra behöver en annan social varelse omkring sig.